måndag 14 oktober 2013

Longqing Gorge

Hösten närmar sig allt mer i norra Kina. I Zhangjiakou där Roland arbetar är det redan ganska kallt. Denna stad ligger ju betydligt högre än vad Beijing gör. Kontoret har nu flyttat in i fabriksbyggnaden ca 3 mil söder om staden och där är det kyligt. Roland garderade sig med underställ och vinterjacka när han for i morse. Han har intensiva arbetsveckor igen och jag hoppas att han nu får framgång med sitt arbete. Dvs att ledningens beslut i den kommande veckan leder till att de kan genomföra de investeringar som behövs för att motortillverkningen ska kunna komma igång så småningom.

Själv har jag svettats mycket under den gångna veckan. Sedan den 10:de oktober är AC:n avstängd - det är ju beslutat att det är höst nu! Detta betyder dock att medeltemperaturen i vår lägenhet har varit 26 grader och det känns inte så bra. Om vädret och luftvärderna tillåter låter jag balkongdörren stå öppen, men det händer ju inte så ofta. Idag har det dock svalnat av något och det är skönt.

Idag, måndagen den 14 oktober, har det varit 16 grader i Beijing, men bara 11 grader dit jag for på utflykt tillsammans med Lena, Ellen och Ann-Marie. Vi åkte till Longqing Gorge som ligger ca 8 mil norr om Beijing. En helt underbar plats, som idag dock var något kylslagen. Longqing Gorge kallas även för Lilla Guilin då floden och bergen där påminner om denna kända plats. På vintern kallas platsen även för Lilla Harbin eftersom de uppför snö- och isskulpturer där på vintern. Jag har ju tidigare varit i både Guilin och Harbin och kan därför instämma i denna beskrivning.

Följ med på vår utflykt genom att titta på bilderna!


Ibland är skönt att åka på utflykt med vänner som har egen bil och chaufför.
Det gjorde vi idag.

Höstfrukter till salu.

Det tog oss två timmar att komma fram och vi började med fika förstås. :)

I bergen har hösten kommit längre än nere i stan.

Krysantemum - höstblomma nummer ett i Kina.


För att komma högra upp bland bergen åkte vi många rulltrappor som fanns
inuti denna drake.

Vi borde ha klätt oss som denna man! Han sköter båtuthyrningen.

Ja, vi var inte så många på flodturen!

Linbana upp till toppen.

Hon kan ingen engelska och vi kan inte mycket kinesiska, så det blev inte mycket sagt under båtturen. Vår guide satt därför mest inne hos chauffören i den förhoppningsvis varma kabyssen.

Men vackert var det!
Floden slingrar sig fram mellan dessa höga bergstoppar.


Precis som bland sockertoppsbergen i Guilin,
trots att denna flod är betydligt smalare.


Hösten är på god väg.
 Snart kommer träden på bergssluttningarna att flamma i rött.


Efter flodfärden besökte vi en underlig grotta. Den var helt klädd med
konstgjorda blommor och där fanns uppstoppade djur från olika delar av Kina.


De olika scenerna föreställde olika årstider och olika miljöer.

Fågel Fenix.

Jag fotar mig själv framför konstgjorda krysantemumblommor.

Vackrast är trots allt naturen själv!

För att värma oss och få något i magen gick vi in på den enda öppna restaurangen. Menyn var enbart på kinesiska och först fick vi in tofu - vi trodde vi hade beställt bönor och ris. Men sen kom det ett lyckligtvis en kycklingrätt, för tofu är inte vår favorit.


Andra gäster var klädda i varma, gröna vinterrockar.

Några vackra höstbilder till.




 *

För att överraska våra män, som den gångna veckan även arbetade på lördagen, hade Lena och jag beställt bord på en tysk restaurang, Schindlers Tankstelle. Så i lördags kväll firade vi Oktoberfest tillsammans. Våra män har ju vissa svårigheter att äta sig mätta under veckorna, kinamaten är inte alltid så lockande. I lördags till exempel serverades ankhalsar till lunch, inte så populärt! Men denna kväll kunde de äta sig mätta och vi också. :)



Lena och Håkan, som bor 5 våningar ovanför oss.


tisdag 8 oktober 2013

Glöm inte Tibet

I juni i somras var Roland och jag i Tibet. Det var en fantastisk, ganska tuff och också skrämmande resa. Skrämmande vad gäller Kinas förtryck av det tibetanska folket. När jag nu läser nyheter om Tibet tänker och känner jag på ett annat sätt än tidigare. Som idag när jag läste dessa rader:


60 tibetaner sköts av kinesisk polis
Kinesisk polis öppnade eld mot en grupp demonstranter i Tibet i söndags och skadade 60 av dem.

PUBLICERAD 9 OKTOBER 2013 - 07:04
Demonstranterna hade samlats i söndags för att kräva frigivning av en tibetan som fängslats för att han vägrat vifta med en kinesisk flagga.

Säkerhetspoliserna började misshandla tibetanerna, angripa dem med tårgas och skjuta urskiljningslöst in i folkmassan, uppgav människorättsorganisationen Free Tibet med bas i Storbritannien.


torsdag 3 oktober 2013

Gyllene vecka i Kina

Denna vecka är en av tre Gyllene veckor i Kina. Läs här får ni veta varför:

Semesterextas i Kina
Tusentals flaggviftande kineser samlades på tisdagen på Himmelska fridens torg i centrala Peking för att fira nationaldagen - och för att de har semester. Just nu pågår ”Gyllene veckan” - då kineserna under 7 dagar sammanlagt beräknas genomföra 430 miljoner resor.
1 oktober 2013 kl 12:44 , uppdaterad: 1 oktober 2013 kl 12:56
Medan en del åker utomlands reser majoriteten av kineserna inom Kina. Gyllene veckan gör det möjligt att hälsa på familj och släkt på landsbygden, långa resor som annars inte är möjliga. För att göra inrikesresorna billigare har regeringen dessutom sänkt priserna på omkring 1 400 turistattraktioner i landet, enligt amerikanska CNBC.
Den tio dagar långa ledigheten belastar trafiken med extrema folkmängder - bara på måndagen lämnade över 400 000 passagerare Peking från dess fyra tågstationer.

Vi har också haft en Gyllene vecka här i Beijing! Elin och Oskar har varit på besök (de åkte hem i morse) och Roland är ledig!
I Beijing är det ovanligt lite folk denna vecka och gatorna, bussarna och parkerna kan ibland vara nästan folktomma! Visst kommer de turister hit också - men de är definitivt inte lika många som de som lämnar staden. Däremot fick uppleva extremt långa bilköer när vi åkte ut ur staden en morgon med Beijing Hikers.
I fjol vid denna tid var vi bröllop och turistade också ett par dagar vid kusten och där var det trångt må ni tro. Folk överallt och alltid! Turistande kineser är mycket intensiva och högljudda.
Nationaldagen den 1 oktober var det meningen att vi skulle ha åkt på murvandring med Beijing Hikers, men då dagen började med ösregn och åska blev hajken inställd. Vi tog en lång sovmorgon och när solen kom tillbaka vi lunchtid gick vi ut och roade oss i Chaoyang park och sen till den tjusiga köpcentret Solana där vi chokladlyxade.

Nationaldag i Kina!


Kommer ni till Beijing vill jag gärna ta er med till detta fantastiska chokladkafé!

Härlig båttur på en av sjöarna i parken.


Efter ett kraftigt regn rensas luften upp i Beijing och då kvällen var kristallklar lämpade den sig väl för ett besök på Beijing skybar och därefter på The Place, den med världens största TV-skärm, 30x250 meter!

På vägen till skybaren passerar man det alltid lika fascinerande Tv-huset.

Elin fotar utsikten från Atmospheter bar. 

Här uppe var vi, på 80:de våningen.

The Place


Vi var lite ledsna för att murvandringen hade blivit inställd, så ni må tro att vi blev glada när vi kom hem på kvällen och det fanns ett väntande mail som talade om att vandringen skulle genomföras nästa idag istället! :) Så för sjätte gången fick jag glädjen att vandra med vänner på denna gigantiska mur i ett solvackert landskap.




Vandringen avslutades med en härlig måltid på en byrestaurang.



tisdag 1 oktober 2013

Allt blir inte till guld - inte ens i Kina

http://www.svt.se/nyheter/varlden/tv-pa-plats-i-kinesisk-spokstad

På plats i kinesisk spökstad

Stora förluster för invånarna Kinas tillväxt bromsade in under förra året och det finns områden och städer i Kina som tappat farten mer än andra. I provinsen Inre Mongoliet finns en av Kinas så kallade spökstäder.
PUBLICERAD 30 SEPTEMBER 2013 - 19:05 – UPPDATERAD 30 SEPTEMBER 2013 - 19:19
Artikeltexten fortsätter längre nerHoppa till artikeltexten


Stadens nybyggda idrottsanläggning. SVT
Museibyggnad i staden Kang Bashi
I staden finns bland annat ett nybyggt Museum.

Stadens nybyggda idrottsanläggning.

Runt om i staden finns gott om stora byggprojekt som övergetts. SVT
Runt om i staden finns gott om stora byggprojekt som övergetts.

 SVT

 SVT

SVT:s Kina-korrespondent Lars Moberg på plats i staden Kang Bashi i Inre Mongoliet.
SVT:s Kina-korrespondent Lars Moberg på plats i staden Kang Bashi i Inre Mongoliet.
Tomt vid den stora entrén framför det nybyggda museet och vid sportanläggningen inne i staden likaså. Nybyggda höghus står som tomma kulisser. Här skulle bo en miljon människor var det tänkt. Och här byggdes och byggdes tills det plötsligt blev stopp.
En timslång flygtur norrut från Peking tar oss till Ordos i provinsen Inre Mongoliet. Vår guide Bai Yukuan visar oss den nyanlagda staden Kang Bashi strax utanför. Det var Kang Bashi som skulle rymma en miljon människor. Men byggena har stoppats och i verkligheten bor här några tiotusentals idag. De vi möter är förlorare, även vår guide, herr Bai Yukuan.
Han visar oss den byggnadssatsning som han själv var en del av, tills det blev stopp. Pekar på några betongskelett.
– Där skulle bli en utställningslokal, och där borta flera kontorsbyggnader.
Bai Yukuan arbetade i ett byggnadsföretag som hade planerat att satsa fem miljarder kronor här. Det blev aldrig av. Men förlusten för företaget blev ändå stor, 200 miljoner kr så här långt.

Invånare uppmanades låna ut pengar

Det var Kinas enorma expansion i kombination med stora fyndigheter av kol som gjorde att ekonomin i provinsen sköt fart. Och med den ett expansivt byggande av bostäder. För ett par år sedan var boomen över. Kina redovisar visserligen fortfarande tillväxtsiffror som europeiska politiker kunde drömma om men bromsar likväl.
I Inre Mongoliet har byggandet stoppats, priserna fallit och lägenheterna i Kang Bashi ses inte längre som lockande investeringsobjekt. Stillastående kranar över halvfärdiga bostadskomplex och skogar av höghus med lägenheter vars priser rasat men ändå ingen vill köpa. 
På en liten restaurang, vid grytorna i köket hittar vi Li Fengyuan, en förlorare även hon när fastighetsbubblan plötsligt sprack.
– Jag lånade ut pengar, säger Li Fengyuan, mer än en miljon yuan och nu får jag inte pengarna tillbaka.
Men hur kan detta vara möjligt, att hon lånat ut och nu förlorat en miljon yuan, eller kronor, värdet i stort sett detsamma? Förklaringen är densamma för för Li Fengyuan som för många, många, andra som gjort likadant.

”Nu får vi ingenting tillbaka”

Li Fengyuan och hennes familj tvingades bort från mark där det skulle byggas nya bostäder och familjen fick ekonomisk kompensation för det. Pengarna har de sedan lånat ut via mäklare. De skulle plöjas ner i byggbranschen och ge en rejäl avkastning, högt över bankräntan som är låg i Kina.
Det blev inte så. Luften har gått ur bostadsbubblan. Hos konkursmässiga byggare med halvfärdiga eller tomma hus finns inga pengar att betala tillbaka.
– Det är så många här i vårt område, kanske åtta-nio av tio familjer som lånat ut pengar, från några hundra tusen till kanske sju-åtta hundra tusen yuan, säger Wu Yun som befinner sig i samma besvärliga läge som Li Fengyuan.
Och hon lägger till.
– Marken som vi odlade tog de ifrån oss. Vi fick pengar, uppmuntrades av myndigheterna att låna ut och nu får vi ingenting tillbaka.
– Vi sätter våra förhoppningar till provinsregeringen och hoppas att den kan hjälpa oss. Vi bönder har ingenting nu, varken mark eller inga pengar, ingenting.

En av flera spökstäder

Bai Yukuan ger sin förklaring till det som hänt.
– Det är ju provinsregeringen som kontrollerar allting här, säger han. De godkände alla byggen och folk bara följde efter, blev som blinda i tron att de skulle tjäna pengar. Om man tänkt efter och kanske undersökt saken lite bättre så hade det nog stått klart att den här staden inte alls hade behov av alla dessa bostäder.
Kina genomgår världens snabbaste urbanisering. Flera hundra miljoner människor förväntas söka sig till stora städer under det närmaste decenniet. Men i takt med att ekonomin bromsar rapporteras samtidigt om spökstäder liknande Kang Bashi från ett tiotal områden i Kina.
Behovet av bostäder kommer tveklöst att öka och satsningar på infrastruktur är ett vanligt sätt att skapa sysselsättning och hålla ekonomin igång. Men frågan är om Kang Bashi i Inre Mongoliet någonsin infriar förväntningarna och blir en miljonstad?
Här finns idag en vacker, nybyggd stad med halvfärdiga eller färdigbyggda men mestadels tomma fastigheter. Här finns enorma skulder, och många förlorare.