Vi bor i Kina: Peking - förändringarnas stad

Dagarna går fort. Våra Skövdegäster är kvar till på måndag och varje dag fylls av olika aktiviteter. Medan de var ute på en cykeltur med Bike Beijing i torsdags passade jag på att träffa journalisten och författaren Jojje Olsson. Det är han som har skrivit boken Förändringarnas stad, som jag berättat om tidigare.

Vi träffades på ett café vid Trumtornet norr om Förbjudna staden. Sen visade han mig runt i de omgivande hutongområdena och berättade att allt fler håller på att försvinna. Det rivs för att göras nytt så att fler turistbussar och turisterna själva ska få plats. Det är synd för de gamla, lite ruffiga, kvarteren är mycket lugna och mysiga. Här har det bott folk i många hundra år och hutongerna är gamla. För att få folk att flytta erbjuds de nya lägenheter i något av de höga skyskraporna längre ut. De som inte vill flytta pressas genom att husen bredvid rivs ner och taken tas bort.

Jojje är bara 30 år, men har bott här i snart 7 år och trivs bra i staden där allt händer och förändras mycket snabbt. Han skriver artiklar för flera tidskrifter och håller föredrag. Just nu tror jag att han är en av de mest initierade svenskar du kan träffa här i Beijing. Jag hade tur! :) Han bor i en liten, men helt ok lägenhet i ett mindre flervåningshus strax norr om Trumtornet.

Beijing är lite annorlunda än andra stora huvudstäder på så sätt att i stadens absoluta centrum finns det än så länge kvar både gamla och risiga hus/hutonger med inte så rika och delvis fattiga invånare. Men det håller på att försvinna, samtidigt som insikten om det unika med detta håller på att växa.

Jojje på sin cykel.

Mitt på gatan bor dessa gäss.

Många hutonger är övergivna och stängda.

Ångbullar bakas och säljs på gatan.

Liksom annan street-food.

I detta område lever många på att samla in sopor och sälja det som är återvinningsbart. En del är statligt anställda, andra "egna företagare".

Jojje tog mig med till en hutong som är intakt sedan flera hundra år. Här på gick en filminspelning så vi kunde inte titta runt, men en av familjemedlemmarna visade oss gamla foton och berättade om huset. Just denna huton/courtyard är unik då den är ganska orörd och innergården inte full av tillkommande utbyggnader. Under kulturrevolutioner fylldes Beijing av rödgardister som helt enkelt flyttade in på gårdarna och byggde sig små hus där de ville. Det är idag svårt att veta vem som är de rättmätiga ägarna.

Denne man är ingift i familjen och har bott här sedan 1976. Dörren är 150 år gammal. Stenplattorna inne på gården är ca 300 år gamla.

På de samla gatorna finns små längor med mycket enkla rum. Här bor människor som inte kan hitta eller har råd med andra bostäder. Det är ganska mörkt, trångt och risigt inne i dessa bostäder. Måste vara tufft att bo här.

Som sagt, många lever på sophämtning här.

Denna gamla kvinna satt utanför en av hutongerna. Undrar hur hennes
livshistoria ser ut?

Gatorna är små, lugna, tysta och mysiga i sin enkelhet.

Sopor, sopor. Det finns minst 500 illegala soptippar runt Beijing,
skriver Jojje i sin bok. Fast förhoppningsvis kan dessa petflaskor återanvändas.

Lever man inte på sopletande lever man kanske på att vara rickshawförare. Vilket också måste vara rätt tufft. En tupplur kan nog behövas då och då.

I dessa kvarter har alla inte egen toalett utan kollektiva. Det luktar, kan jag berätta.

Denna kvinna har just varit på toaletten nedan.
Hon satt på den höga toan, men mest är det ståtoor.

Hösten är här och snart kommer vintern. Så mopederna och vesporna
får nu sina vinterkläder för att skydda förarna en smula från den ibland mycket bitande kylan.