Vi reser vidare in i Tibet

Den tredje dagens morgon, efter att ha väntat en timme på våra tillstånd, reste vi söderut från Lhasa mot staden Shigatse. En sträcka på 27 mil som tog oss ca 6 timmar pga av alla checkpoints. Vid dessa måste man stanna och visa upp alla olika tillstånd inklusive chaufförens och guidens licenser. Detta gäller även alla tibetaner som förflyttar sig i sitt egna land. Ibland är köerna och därmed väntetiderna långa.

Landskapet är storslaget med alla karga berg och de grönskande dalarna. Men det är också torrt och stenigt och dammigt. Vi passerade många byar med sina karaktäristiska hus och många herdar med sina hjordar med får och getter. Vi såg också många människor, både män och kvinnor, som "slet i sitt anletes svett" ute på åkrarna. Man använder för det mesta oxar som arbetsdjur och har mycket enkla arbetsredskap. Husen är vackra med alla sina dekorationer, men tittar man närmare ser man också fattigdomen och smutsen.

Överallt, på hustak och väggar och murar, såg man jakmockor som låg och torkade. Dessa används som bränsle.

Vi åt lunch på bakgården på en enkel tibetansk restaurang. Jakkött, potatis och lite grönt.

Detta är ett heligt berg som heter Ri Wo Che. Det är 4300 m högt. På toppen av bl a detta berg lägger man sina döda efter att de har styckats av speciellt utvalda personer. Detta kallas för himmelsbegravning och anses som det bästa sättet att bli begravd. Genom att rovfåglarna äter upp kroppen kommer man nära himlen. Traditionen är förbjuden enligt kinesisk lag, men lever ändå vidare.

Eftervägen och vid alla rastplatser står försäljare som vill sälja smycken, stenar och buddistiska artiklar av olika slag.

En kvinna och man som sliter på det leriga fältet med hjälp av sina oxar.

Nere i dalgångarna finns det vatten, som fördelas via många, små finurliga kanaler, och där odlar man mest bali, vete, raps och potatis.

Vi såg också många pågående byggen i form av vägar, järnväg, broar, kraftledningar och små och stora solkraftverk. Här kan man se att Kina inte bara förtrycker och utnyttjar denna landsdel utan också investerar mycket pengar i infrastrukturen. I och med att det snart kommer att gå att åka tåg mellan Lhasa och Shigatse tror man här, enligt vår guide, att ännu fler kineser kommer att flytta hit.

Shigatse är Tibets största stad med sina ca 1,8 miljoner invånare. Här finns också ett mycket känt kloster, Tashilunpo, där Pancen Lama hade sitt huvudsäte. Templet byggdes 1447 och är fortfarande ett levande och aktivt kloster. 

Under den kinesiska invasionen 1959 och framför allt under kulturrevolutionen förstördes många kloster i Tibet och tusentals munkar och nunnor dödades och flydde. Idag är det mycket svårt att få tillstånd att bli munk eller nunna och så sakteliga kommer väl klosterlivet att dö ut. Dessutom önskar många yngre människor att utbilda sig och skapa ett mer modernt liv och det bidrar förstås också till en minskning. 

För inte så många år sedan försökte några nunnor att fly över bergen till Nepal, men blev nedskjutna av kinesisk militär. Detta filmades av några klättrare på Mount Everest och blev för en kort stund en världsnyhet. I fjol genomfördes ca 300 självbränningar i protest mot det kinesiska förtrycket. Både munkar, nunnor och "vanligt" folk lät sig alltså brännas till döds. Detta sker framför allt ute på de mindre orterna. I Lhasa är övervakningen och kontrollen så omfattande att det inte går att genomföra. I samband med olika former av protester utsätts många människor för obehagliga hembesök, mest nattetid, då poliser söker igenom hus och hem.

En gammal tibetansk almanacka som enbart kan tydas av vissa mycket lärda munkar. För oss är det juni när jag skriver detta, men i Tibet är det april.

Munkar i arbete med att tillverka färgglada "böneband."

Jag strövade även omkring en del i staden och tittade på folk- och affärslivet. Mycket hantverk, traditionella kläder, vackra dörrförhängen, mattor, buddistiska tillbehör och även en del moderna kläder och artiklar fanns till salu på de gator jag besökte.

En lastbil full av jakull.

Tibetanska möbler.

Rökelse, bönekvarnar, heliga bilder, böneband/vimplar med mera säljes här. Här kan jag passa på att berätta att det är förbjudet att införa och inneha bilder på den nuvarande Dalai Lama. Överträdelser kan leda till fängelse.

Det fanns många små skrädderier som denna där mest unga människor sydde draperier och andra traditionella tygdekorationer för hus och hem och kloster.

Mattor!

Tibet - Världens tak

Redan när vi flyttade till Kina talade vi om att åka till Tibet och nu har vi varit där! Vi försökte redan i fjol, men då var det inte tillåtet att åka dit. Även nu är det svårt för utlänningar att få tillstånd att åka dit, men genom en resebyrå här i Beijing kom vi alltså, efter en del om och men, iväg. Det krävs speciella tillstånd att för att åka in i Tibet och sedan när man är där behöver man få fler tillstånd för att få åka till olika platser. 

Tibet - ett ockuperat land/en del av Kina? Meningarna går isär, men från Kinas synvinkel finns det ingen tvekan om att det är en del av moderlandet Kina. Historien skrivs på olika sätt. Hur som helst var det en stark och skrämmande upplevelse att resa i ett mycket kontrollerat och förtryckt land. Men förstås också en storslagen, fantastisk och lärorik upplevelse.

Den mycket speciella form av Mahayana-buddhism som utvecklats främst i Tibet och Mongoliet kallas lamaism. Lama betyder ’den upphöjde’; det var ursprungligen en titel för abbotar, tulkun och de munkar som avlagt de högsta universitetsexamina, övriga munkar kallades drapa. Numera kallas även vanliga munkar lama. De förnämsta lamorna är Dalai Lama och Tashi (Panchen) Lama. Lamaismen betonar vissa tantriska traditioner men har även

integrerat mycket av Tibets ursprungliga religion, den shamanistiska bön-religionen.

Vi visste inte innan hur vi skulle reagera på den höga höjden och den därmed tunna luften, men det vet vi nu. Det var tufft från första andetaget, då vi landade i Lhasa/Lasa, tills vi åter satt på planet på väg tillbaka till Beijing. Att landa i Lhasa var en upplevelse bara det - flygplasten ligger i en dalgång och när vi gick in för landning hade vi berg på båda sidor om planet.

Tibet omgärdas på tre sidor av några av världens högsta bergkedjor - Himalaya, Karakoram och Kulun - vilket gör att landet både varit och fortfarande är ganska isolerat.

En lite suddig bild på en av alla de olika tillstånd med massor av stämplar (på baksidan av detta dokument)  som krävs för att åka in i och resa runt i Tibet. Här finns massor av poliser och beväpnade soldater, alla kinesiska, och ett oändligt antal checkpoints och säkerhetskontroller som man måste passera. De mest besökta platserna är också övervakade av kameror och mikrofoner.

Att kliva av planet var som att få en klubba i huvudet. Vi möttes av vår guide och chaufför som tog oss till hotellet och där fick vi flämtande lägga oss och hela eftermiddagen vilade vi och kämpade med andningen och huvudvärk.

Efter tre dagar var Roland fortfarande dålig och med hjälp av vår guide tog vi oss till en läkare, som konstaterade att läget inte var så allvarligt. Roland fick tre olika mediciner att äta och syrgas på tub. Om de hjälpte eller inte vet vi inte, Roland förblev dålig, men klarade av att fullfölja resan. Jag var också dålig, men inte lika utslagen.

Innan jag berättar om allt vi sett och gjort tänker jag redogöra för olika symtom på höjdsjuka - över 2500 möh är det vanligt att man drabbas av olika besvär och vi rörde oss på höjder mellan 3600 möh till 5300 möh - som vi båda eller en av oss upplevde i olika hög grad under våra sex dagar i Tibet:

• stor trötthet
• huvudvärk
• allmän svaghetskänsla (att t ex klä på sig, packa väskan och gå var tufft)
• andnöd i olika grader (det gällde att prata, äta, svälja, nysa med mera i sådan takt att man hann andas tillräckligt mycket)
• yrsel
• balanssvårigheter
• hjärtklappning
• illamående
• dålig mage
• blåa läppar
• aptitlöshet
• sömnsvårigheter
• näsblod
• mardrömmar med yrande

Hade vi vetat detta innan hade vi kanske inte vågat åka, men nu i efterhand, när vi mår bra igen, är vi glada och tacksamma för allt vi fått uppleva. 

Just nu fungerar Internet ganska svajigt så jag kan inte skriva några kommentarer under bilderna. Man fick inte fotografera inomhus.

Det första besöket vi gjorde var på Potala palatset, byggt mellan 600 och 1640 talet, en välkänd byggnad som numera tillhör vårt Världsarv. Här bodde och verkade olika Dalai Lamor fram t o m 14 mars 1959, då den dåvarande och ännu verksamma Dalai Lama den fjortonde, flydde till Indien. Palatset är byggt på Marpohöjden, Lhasa högsta punkt, och är tretton våningar högt och innehåller ca 1000 rum. De vita delarna var bostäder för munkar och personal och innehöll lokaler för administration. De röda delarna var den religiösa delen där Dalai Lama bodde och verkade.

Det tog på krafterna att vandra upp och runt i palatset, men det var det verkligen värt. Trappan med de färgglada tygbanden är avsedd enbart för Dalai Lama. Templets tak är delvis byggt av bambu som målats rött. Trummor av viktiga i den tibetanska kulturen och religionen och trumskinnet är oftast av jakskinn. Det tibetanska alfabetet kommer från sanskrit och har 30 (34) bokstäver. 

Efter detta besök orkade Roland inte mer utan åkte tillbaka till hotellet för att vila. Jag och vår guide Sonam fortsatte till Jokhangtemplet. Templet grundades år 639 och är Tibets viktigaste tempel. Många tibetaner vallfärdar hit än idag.

Förr i tiden bad man och la sig raklång på marken under mer eller mindre hela vägen till templet i Lhasa. Idag gör många det framför templets ingång.

Många äldre kvinnor och män vandrar dagligen tre varv medsols runt antingen  det gamla Lhasa eller/och runt Poltalapalatset och/eller runt Johhangtemplet. För de äldre är det säkert också ett sätt att umgås och samtala med varandra. 

Religionen har dominerat den tibetanska folksjälen, den har genomträngt hela livsföringen -något som enligt aktuella vittnesmål inte ens kinesernas förföljelse lyckats få bukt med utan fortfarande utövas gamla riter, och förbjudna ceremonidräkter som man lyckats gömma undan förstörelse plockas fram så fort tillfälle gives.

Framför alla Buddastatyer och andra heliga bilder och även här i denna kopparbrunn offrar både tibetaner och många turister pengar. Detta kärl är/anses vara fyllt av det sjövatten som finns under templet.

JA, det är guld ni ser. Många Buddastatyer och andra föremål i templen förgylls årligen. Det bekostas av lokalbefolkningen. Likaså byts alla bönevimplar och vackra bonader ut. Det gör att allt ser mycket rent och fräscht ut.

Utsikt från tempeltaket ner över stadens viktigaste torg.

Här, mitt i Lhasa, finns de gamla tibetanska kvarteren kvar. Idag bor det annars fler kineser än tibetaner i Lhasa (ca1,5 miljoner inv). Runt om centrum växer snabbt många nybyggda områden upp.

Kvinna klädd i de traditionella kläderna, vilket de flesta fortfarande är, med sitt bönekvarn på vandring runt templet. Många yngre tibetaner klär sig idag mer modernt/västerländskt och de har även börjat att klippa håret.

Inne i en tibetansk restaurang.

Jakarna är mycket viktiga och centrala i den tibetanska kulturen. Här ser ni dem som statyer med guldfärg i Lhasa. Jakarnas ull, kött och mjölk är viktiga inkomstkällor. De håller mest till högt uppe i bergen och används sällan som arbetsdjur, då de anses allt för värdefulla.

På kvällen var vi på en färgsprakande musik- och dansföreställning som både berättade om Tibets historia, om buddistisk tro och sökandet efter och skapandet av lycka. De olika akterna var uppbyggda runt  elementen - vatten, jord, eld och vind. Föreställningen är godkänd av de kinesiska myndigheterna och därmed är alla ev politiskt känsliga inslag borta. Det gjorde ont i mig när den kinesiska flaggan dök upp som bakgrund i en av slutscenerna. Den tibetanska flaggan är förbjuden att använda och även att inneha.

Juniregn

Det är inte bara i centrala Europa som det regnar mycket, för mycket. Det regnar just nu ovanligt mycket i södra Kina och även här i Beijing regnar och åskar det. Tillsammans med den förorenade luften gör detta att jag lever i ett grått töcken.

Idag ser man inte långt från vår balkong.

Jag sitter hemma och tittar på CCTV news, alltså Kinas engelskspråkiga nyhetsprogram. Det presenterar nyheter från hela världen och även en del av nyheter från Kina som jag annars läser om i svenska medier, tas upp här. Fast ur ett delvis andra perspektiv, mest positiva. Nyss presenterades en nyhet som meddelade att förra årets samlade luftföreningar var mindre än tidigare. Svårt att tro på. En stor nyhet som tas upp och diskuteras gång på gång är Europas och Kinas oenighet om handeln med solpaneler. Hur ska det sluta? Ska de kinesiska, billigare solpanelerna slå ut den europeiska tillverkningen? Hur det ser ut på kinesiska fabrikerna och vilka villkor arbetarna där har, vet jag inget om. Men man kan ju undra. Den kinesiska presidenten Xi Jinping är just nu på rundresa i världen, han har nyss varit i USA och är idag i Mexiko. Mycket förhandlas och mycket handlar om pengar (allt?) i form av handelsavtal och naturresurser. Kina behöver ju ständigt mer av allt för att försörja sin stora befolkning och skaffa råvaror till sina industrier.

Jag håller mig även hemma i väntan på att våra Tibettillstånd ska levereras. I fjol var det inte möjligt att åka till Tibet, troligen på grund av det politiska maktskifte som skedde här i höstas och på flera tibetanska munkars självbränningar i protest mot Kinas närvaro i Tibet. Det sägs att det finns många patrullerande poliser (militärer?) i Lhasa och förutom vapen bär de brandsläckare med sig hela tiden. Vi får väl se hur det är när vi väl kommer dit på lördag. Jag har läst en hel del om Tibet och funderar på vad vi kommer att se och förstå av livet och konflikterna där. Bla är bilder på Dali Lama förbjudna och även att införa.

Igår var jag hos min läkare Shelley (amerikanska som är läkare i kinesisk medicin) och förutom välgörande akupunktur fick jag ett recept på en örtmedicin som ska hjälpa mot höjdsjuka. Så nu har jag påbörjat en kur. Då man kan drabbas av höjdsjuka när man vistas på höjder över 2500 möh kan detta bli ett bekymmer. Lhasa ligger ju 3650 möh och vi ska även besöka ännu högre plaster. 

Vi ska även besöka baslägret vid Mount Everest, 5150 möh! Denna bild har jag "lånat" från National Geographic Sverige majnummer , som har ett specialnummer om Mount Everest då det är 60 år sedan berget bestegs för första (?) gången. Bergets tibetanska och mycket gamla namn är Zhumulangma, men det visste inte de engelska geograferna, som "upptäckte" berget 1852. Chefen George Everest fick därför namne berget.

Källa: natgeo.se/natur/naturomraden/everest

För övrigt tar jag det ganska lugnt för tillfället, i Beijing finns allt man önska sig inom de flesta områden, men det är också en krävande stad. Som tur är finns den svenska SWEA-gruppen och även om vi är mycket olika som människor har vi ju även gemensamma intressen och behov. Några gånger har jag provat att spela lite golf, dvs tränat utslag och puttning, och varje tisdag träffas vi för att spela mahjong (igår vann jag nästan alla partierna!) och på fredagarna för att fika tillsammans. Förra lördagen hade vi även en middagsträff inför sommaruppehållet. Flera av dem jag har lärt känna flyttar nu hem igen, känns lite tråkigt förstås, medan några återkommer och nya ansikten kommer att dyka upp.

Lördagsdrink hemma hos Mia och Peter innan vi gick ut för att äta middag tillsammans.

I mina tankar finns alla nära och kära hemma mest hela tiden och jag ser verkligen fram emot att åka hem den 18 juni. Det kommer att bli helt underbart! Bland annat ska det bli så härligt att få krama om dessa små prinsar:

Kära Johannes och Simon, snart kommer mormor med flygplanet och hälsar på er!