Redan när vi flyttade till Kina talade vi om att åka till Tibet och nu har vi varit där! Vi försökte redan i fjol, men då var det inte tillåtet att åka dit. Även nu är det svårt för utlänningar att få tillstånd att åka dit, men genom en resebyrå här i Beijing kom vi alltså, efter en del om och men, iväg. Det krävs speciella tillstånd att för att åka in i Tibet och sedan när man är där behöver man få fler tillstånd för att få åka till olika platser.
Tibet - ett ockuperat land/en del av Kina? Meningarna går isär, men från Kinas synvinkel finns det ingen tvekan om att det är en del av moderlandet Kina. Historien skrivs på olika sätt. Hur som helst var det en stark och skrämmande upplevelse att resa i ett mycket kontrollerat och förtryckt land. Men förstås också en storslagen, fantastisk och lärorik upplevelse.
Den mycket speciella form av Mahayana-buddhism som utvecklats främst i Tibet och Mongoliet kallas lamaism. Lama betyder ’den upphöjde’; det var ursprungligen en titel för abbotar, tulkun och de munkar som avlagt de högsta universitetsexamina, övriga munkar kallades drapa. Numera kallas även vanliga munkar lama. De förnämsta lamorna är Dalai Lama och Tashi (Panchen) Lama. Lamaismen betonar vissa tantriska traditioner men har även
integrerat mycket av Tibets ursprungliga religion, den shamanistiska bön-religionen.
Vi visste inte innan hur vi skulle reagera på den höga höjden och den därmed tunna luften, men det vet vi nu. Det var tufft från första andetaget, då vi landade i Lhasa/Lasa, tills vi åter satt på planet på väg tillbaka till Beijing. Att landa i Lhasa var en upplevelse bara det - flygplasten ligger i en dalgång och när vi gick in för landning hade vi berg på båda sidor om planet.
Tibet omgärdas på tre sidor av några av världens högsta bergkedjor - Himalaya, Karakoram och Kulun - vilket gör att landet både varit och fortfarande är ganska isolerat.
.jpg) |
| En lite suddig bild på en av alla de olika tillstånd med massor av stämplar (på baksidan av detta dokument) som krävs för att åka in i och resa runt i Tibet. Här finns massor av poliser och beväpnade soldater, alla kinesiska, och ett oändligt antal checkpoints och säkerhetskontroller som man måste passera. De mest besökta platserna är också övervakade av kameror och mikrofoner. |
 |
| Att kliva av planet var som att få en klubba i huvudet. Vi möttes av vår guide och chaufför som tog oss till hotellet och där fick vi flämtande lägga oss och hela eftermiddagen vilade vi och kämpade med andningen och huvudvärk. |
 |
| Efter tre dagar var Roland fortfarande dålig och med hjälp av vår guide tog vi oss till en läkare, som konstaterade att läget inte var så allvarligt. Roland fick tre olika mediciner att äta och syrgas på tub. Om de hjälpte eller inte vet vi inte, Roland förblev dålig, men klarade av att fullfölja resan. Jag var också dålig, men inte lika utslagen. Innan jag berättar om allt vi sett och gjort tänker jag redogöra för olika symtom på höjdsjuka - över 2500 möh är det vanligt att man drabbas av olika besvär och vi rörde oss på höjder mellan 3600 möh till 5300 möh - som vi båda eller en av oss upplevde i olika hög grad under våra sex dagar i Tibet:
Hade vi vetat detta innan hade vi kanske inte vågat åka, men nu i efterhand, när vi mår bra igen, är vi glada och tacksamma för allt vi fått uppleva.
Just nu fungerar Internet ganska svajigt så jag kan inte skriva några kommentarer under bilderna. Man fick inte fotografera inomhus.
Det första besöket vi gjorde var på Potala palatset, byggt mellan 600 och 1640 talet, en välkänd byggnad som numera tillhör vårt Världsarv. Här bodde och verkade olika Dalai Lamor fram t o m 14 mars 1959, då den dåvarande och ännu verksamma Dalai Lama den fjortonde, flydde till Indien. Palatset är byggt på Marpohöjden, Lhasa högsta punkt, och är tretton våningar högt och innehåller ca 1000 rum. De vita delarna var bostäder för munkar och personal och innehöll lokaler för administration. De röda delarna var den religiösa delen där Dalai Lama bodde och verkade.
         |
Efter detta besök orkade Roland inte mer utan åkte tillbaka till hotellet för att vila. Jag och vår guide Sonam fortsatte till Jokhangtemplet. Templet grundades år 639 och är Tibets viktigaste tempel. Många tibetaner vallfärdar hit än idag.
 |
| Förr i tiden bad man och la sig raklång på marken under mer eller mindre hela vägen till templet i Lhasa. Idag gör många det framför templets ingång. |
 | ||||
| Många äldre kvinnor och män vandrar dagligen tre varv medsols runt antingen det gamla Lhasa eller/och runt Poltalapalatset och/eller runt Johhangtemplet. För de äldre är det säkert också ett sätt att umgås och samtala med varandra. Religionen har dominerat den tibetanska folksjälen, den har genomträngt hela livsföringen -något som enligt aktuella vittnesmål inte ens kinesernas förföljelse lyckats få bukt med utan fortfarande utövas gamla riter, och förbjudna ceremonidräkter som man lyckats gömma undan förstörelse plockas fram så fort tillfälle gives. |
 |
| Framför alla Buddastatyer och andra heliga bilder och även här i denna kopparbrunn offrar både tibetaner och många turister pengar. Detta kärl är/anses vara fyllt av det sjövatten som finns under templet. |
 |
| JA, det är guld ni ser. Många Buddastatyer och andra föremål i templen förgylls årligen. Det bekostas av lokalbefolkningen. Likaså byts alla bönevimplar och vackra bonader ut. Det gör att allt ser mycket rent och fräscht ut. |
 |
| Utsikt från tempeltaket ner över stadens viktigaste torg. |
 |
| Här, mitt i Lhasa, finns de gamla tibetanska kvarteren kvar. Idag bor det annars fler kineser än tibetaner i Lhasa (ca1,5 miljoner inv). Runt om centrum växer snabbt många nybyggda områden upp. |
 |
| Kvinna klädd i de traditionella kläderna, vilket de flesta fortfarande är, med sitt bönekvarn på vandring runt templet. Många yngre tibetaner klär sig idag mer modernt/västerländskt och de har även börjat att klippa håret. |
 |
| Inne i en tibetansk restaurang. |
 |
| Jakarna är mycket viktiga och centrala i den tibetanska kulturen. Här ser ni dem som statyer med guldfärg i Lhasa. Jakarnas ull, kött och mjölk är viktiga inkomstkällor. De håller mest till högt uppe i bergen och används sällan som arbetsdjur, då de anses allt för värdefulla. På kvällen var vi på en färgsprakande musik- och dansföreställning som både berättade om Tibets historia, om buddistisk tro och sökandet efter och skapandet av lycka. De olika akterna var uppbyggda runt elementen - vatten, jord, eld och vind. Föreställningen är godkänd av de kinesiska myndigheterna och därmed är alla ev politiskt känsliga inslag borta. Det gjorde ont i mig när den kinesiska flaggan dök upp som bakgrund i en av slutscenerna. Den tibetanska flaggan är förbjuden att använda och även att inneha.  |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar