Sommarlov

Nu tar bloggen och jag sommarledigt. I morgon bitti åker jag hem till Sverige och stannar till den 10:e augusti.  Då återvänder Roland och jag till Beijing för att fortsätta vårt Kinaliv i ytterligare ca 9 månader.

Jag önskar er alla en skön sommar och återkommer i augusti med fler inlägg om livet i Kina.

Åsa & Roland

Heliga sjöar och Lhasa igen

Efter Mount Everest gick det utför för oss, men inte enbart för på väg tillbaka till Lhasa passerade vi ett par bergspass som låg över 5000 möh. Vi åkte på nytt genom ett bergigt och kargt landskap och passerade byar, åkrar och herdar. Vi stannade bl a vid en kvarn där man fortfarande mal mjöl med vattenkraft och kvarnstenar och vi besökte en underbart vacker helig sjö.

I Tibet får bönderna ofta gå och även bära stora bördor. En del använder åsnor eller magra hästar och enkla vagnar. Några har små motordrivna fordon och motorcyklar. Det är dock svårt att få tag på bränsle ibland då de kineisska myndigheterna drar in detta i sin rädsla för självbränningar och andra protester.

Sten finns det gott om i Tibet och därför finns det ett oändligt antal stenformationer uppbyggda av människor, både som heliga platser och andra minnesmärken. Här finns också miltals av stenmurar och många djurstängsel är uppbyggda av stenar.

Denna man är 60 år, men ser mycket äldre ut. Det är inte han som är mjölnare, han bara vaktar kvarnen medan mjölnaren är ute och försöker rensa bäcken från gräs som fastnar i kvarnhjulen.

Här finns en stor damm och ett kraftverk. Undrar hur det ska gå med det och med alla bönder som är beroende av samma vatten nu när vattnet från glaciärerna börjar sina.

I sjön Yamdrok tror man att det bor ett stort antal gudar och gudinnor varför man ser den som helig. Man får inte röra vattnet och helst inte ens fotografera det. Många tibetaner pilgrimsvandrar runt sjön. Det tar tre dagar.

Är det inte levande poliser efter vägen påminns man om dem genom dessa figurer som återfinns här och där. Det är förstås inte bara för att kontrollera alla resenärers tillstånd som de finns, de vakar även över trafiksäkerheten, vilket behövs i detta ännu inte så trafikvana land.

Här är vår tibetanske chaufför som vi kallade Brumbrum. Han kan ingen engelska, men kör bil bra. När guiden pratade med honom brummade han oftast till svar. I Tibet får man inte lära sig engelska i den vanliga skolan. All undervisning sker enbart på kinesiska!

På torsdagskvällen var vi så åter i Lhasa. Vi hoppades att våra höjdbesvär skulle vara över, men så blev det inte. Visst mådde vi bättre, men inte helt bra och vi var rätt trötta. Vi hann med ett par besök till i Lhasa innan vi flög tillbaka till Beijing på fredag eftermiddag. 

Vi åkte först till Norbulingka, Dalai Lamas sommarpalats. Dalai Lamorna bodde bara ca 3 månader per år i Potala palatset i centrala Lhasa, då det annars var för varmt där. Sommarpalatset grundades 1775 och har byggts ut i takt med tidens gång och nya Dalai Lamors existens.

Det var vackert och välskött och det mest berörande var att besöka den nuvarande Dalai Lamas hus. Det står orört sedan den 14 mars 1959 då han flydde till Indien tillsammans med många tusen andra tibetaner. Även nuförtiden flyr många tibetaner till Dharamsala i Indien, där den exiltibetanska regeringen håller till. Där kan de få bo och utbilda sig gratis. En del tar sig tillbaka till Tibet, bl a för att hjälpa sina gamla föräldrar. Men hur välutbildade de än kan vara kan de inte få några bättre jobb i Tibet. Ett krav för att få statliga eller andra bättre arbeten är bl a att man kan tala, läsa och skriva kinesiska och de som varit borta länge kan oftast inte det.

Till sist gjorde vi ett kortare besök på Tibetmuseet. Här får man en mycket ensidig och vinklad bild av Tibets historia som mest gör en ledsen, men man kan också se många objekt från flera tusen år tillbaka och fram till 1900-talets början. Förutom alla religiösa föremål finns här bl a gamla instrument och medicinska redskap.

Sen var det dags att åka tillbaka till Beijing och det var först när vi kommit upp en bra bit i luften med planet som vi kunde andas normalt igen och det var mycket, mycket skönt. Trots att det var ansträngande är vi glada för alla upplevelser och intryck och insikter vi fick under våra resa.

Tibet genomsyras av en gammal och mycket vänlig och omtänksam buddistisk tradition, men är också till stora delar fortfarande ett fattigt land där många människor får slita hårt och utbildningsnivån är låg. Det finns många miljöproblem som påverkar inte bara Tibet utan världen i stort. Folket lever dagligen under ett hårt förtryck av den kinesiska regimen. 

Så många upplevelser, så många frågor, så mycket ovisshet. Jag har många fler foton och berättelser att förtälja, men detta får räcka för nu. Jag kan bara lära och försöka förstå och ta del av den värld som är vår. Det finns inga enkla svar på hur man borde göra i/för Tibet, tror jag.

Mount Everest

Vår guide trodde att det skulle ta 6-7 timmar från Shigatse till baslägret vid Mount Everests fot. Det tog 12! Ny väntan på tillstånd, många checkpoints, ändrad plats för biljettköp till lägret (6 km bort från vägen) och de sista nio milen på mycket dålig grusväg gjorde att resan blev lång och arbetsam. Därtill kom att det blev allt svårare att andas. Men fram kom vi sent på kvällen och la oss då i ett tält i ett läger för turister. Den natten och den efterföljande morgonen vill vi inte göra om - vi mådde verkligen risigt och speciellt Roland var mycket påverkad av höjden.

Fast visst är det fascinerande och vackert och speciellt att befinna sig vid foten av världens högsta berg! Vi hade verkligen tur med vädret och solen sken och inga moln dolde denna berömda bergstopp. Strax intill baslägret finns världens högst belägna lilla kloster. Där bor idag två nunnor och fyra munkar som alla ägnar sig åt meditation. I år är det 60 år sedan toppen bestegs för första gången. Bilderna får berätta själva:

Kväll

Morgon

Att gå uppför kullen för att se utsikten var en prestation på hög nivå!!! :)

Här rinner glaciärvattnet ännu ner i full fart.

Denna bild är en oroande bild. Glaciärerna i bergen smälter allt fortare och blir allt mindre. Härifrån  kommer vattnet till flera av världens största floder, som i sin tur bevattnar stora delar av Asien. Hur kommer det att gå?

Här uppe trivs jakarna bra!

Ett enkelt klosterliv i karg miljö. 

Nunna på väg att hämta vatten. 

Vi reser vidare in i Tibet

Den tredje dagens morgon, efter att ha väntat en timme på våra tillstånd, reste vi söderut från Lhasa mot staden Shigatse. En sträcka på 27 mil som tog oss ca 6 timmar pga av alla checkpoints. Vid dessa måste man stanna och visa upp alla olika tillstånd inklusive chaufförens och guidens licenser. Detta gäller även alla tibetaner som förflyttar sig i sitt egna land. Ibland är köerna och därmed väntetiderna långa.

Landskapet är storslaget med alla karga berg och de grönskande dalarna. Men det är också torrt och stenigt och dammigt. Vi passerade många byar med sina karaktäristiska hus och många herdar med sina hjordar med får och getter. Vi såg också många människor, både män och kvinnor, som "slet i sitt anletes svett" ute på åkrarna. Man använder för det mesta oxar som arbetsdjur och har mycket enkla arbetsredskap. Husen är vackra med alla sina dekorationer, men tittar man närmare ser man också fattigdomen och smutsen.

Överallt, på hustak och väggar och murar, såg man jakmockor som låg och torkade. Dessa används som bränsle.

Vi åt lunch på bakgården på en enkel tibetansk restaurang. Jakkött, potatis och lite grönt.

Detta är ett heligt berg som heter Ri Wo Che. Det är 4300 m högt. På toppen av bl a detta berg lägger man sina döda efter att de har styckats av speciellt utvalda personer. Detta kallas för himmelsbegravning och anses som det bästa sättet att bli begravd. Genom att rovfåglarna äter upp kroppen kommer man nära himlen. Traditionen är förbjuden enligt kinesisk lag, men lever ändå vidare.

Eftervägen och vid alla rastplatser står försäljare som vill sälja smycken, stenar och buddistiska artiklar av olika slag.

En kvinna och man som sliter på det leriga fältet med hjälp av sina oxar.

Nere i dalgångarna finns det vatten, som fördelas via många, små finurliga kanaler, och där odlar man mest bali, vete, raps och potatis.

Vi såg också många pågående byggen i form av vägar, järnväg, broar, kraftledningar och små och stora solkraftverk. Här kan man se att Kina inte bara förtrycker och utnyttjar denna landsdel utan också investerar mycket pengar i infrastrukturen. I och med att det snart kommer att gå att åka tåg mellan Lhasa och Shigatse tror man här, enligt vår guide, att ännu fler kineser kommer att flytta hit.

Shigatse är Tibets största stad med sina ca 1,8 miljoner invånare. Här finns också ett mycket känt kloster, Tashilunpo, där Pancen Lama hade sitt huvudsäte. Templet byggdes 1447 och är fortfarande ett levande och aktivt kloster. 

Under den kinesiska invasionen 1959 och framför allt under kulturrevolutionen förstördes många kloster i Tibet och tusentals munkar och nunnor dödades och flydde. Idag är det mycket svårt att få tillstånd att bli munk eller nunna och så sakteliga kommer väl klosterlivet att dö ut. Dessutom önskar många yngre människor att utbilda sig och skapa ett mer modernt liv och det bidrar förstås också till en minskning. 

För inte så många år sedan försökte några nunnor att fly över bergen till Nepal, men blev nedskjutna av kinesisk militär. Detta filmades av några klättrare på Mount Everest och blev för en kort stund en världsnyhet. I fjol genomfördes ca 300 självbränningar i protest mot det kinesiska förtrycket. Både munkar, nunnor och "vanligt" folk lät sig alltså brännas till döds. Detta sker framför allt ute på de mindre orterna. I Lhasa är övervakningen och kontrollen så omfattande att det inte går att genomföra. I samband med olika former av protester utsätts många människor för obehagliga hembesök, mest nattetid, då poliser söker igenom hus och hem.

En gammal tibetansk almanacka som enbart kan tydas av vissa mycket lärda munkar. För oss är det juni när jag skriver detta, men i Tibet är det april.

Munkar i arbete med att tillverka färgglada "böneband."

Jag strövade även omkring en del i staden och tittade på folk- och affärslivet. Mycket hantverk, traditionella kläder, vackra dörrförhängen, mattor, buddistiska tillbehör och även en del moderna kläder och artiklar fanns till salu på de gator jag besökte.

En lastbil full av jakull.

Tibetanska möbler.

Rökelse, bönekvarnar, heliga bilder, böneband/vimplar med mera säljes här. Här kan jag passa på att berätta att det är förbjudet att införa och inneha bilder på den nuvarande Dalai Lama. Överträdelser kan leda till fängelse.

Det fanns många små skrädderier som denna där mest unga människor sydde draperier och andra traditionella tygdekorationer för hus och hem och kloster.

Mattor!