Heliga sjöar och Lhasa igen

Efter Mount Everest gick det utför för oss, men inte enbart för på väg tillbaka till Lhasa passerade vi ett par bergspass som låg över 5000 möh. Vi åkte på nytt genom ett bergigt och kargt landskap och passerade byar, åkrar och herdar. Vi stannade bl a vid en kvarn där man fortfarande mal mjöl med vattenkraft och kvarnstenar och vi besökte en underbart vacker helig sjö.

I Tibet får bönderna ofta gå och även bära stora bördor. En del använder åsnor eller magra hästar och enkla vagnar. Några har små motordrivna fordon och motorcyklar. Det är dock svårt att få tag på bränsle ibland då de kineisska myndigheterna drar in detta i sin rädsla för självbränningar och andra protester.

Sten finns det gott om i Tibet och därför finns det ett oändligt antal stenformationer uppbyggda av människor, både som heliga platser och andra minnesmärken. Här finns också miltals av stenmurar och många djurstängsel är uppbyggda av stenar.

Denna man är 60 år, men ser mycket äldre ut. Det är inte han som är mjölnare, han bara vaktar kvarnen medan mjölnaren är ute och försöker rensa bäcken från gräs som fastnar i kvarnhjulen.

Här finns en stor damm och ett kraftverk. Undrar hur det ska gå med det och med alla bönder som är beroende av samma vatten nu när vattnet från glaciärerna börjar sina.

I sjön Yamdrok tror man att det bor ett stort antal gudar och gudinnor varför man ser den som helig. Man får inte röra vattnet och helst inte ens fotografera det. Många tibetaner pilgrimsvandrar runt sjön. Det tar tre dagar.

Är det inte levande poliser efter vägen påminns man om dem genom dessa figurer som återfinns här och där. Det är förstås inte bara för att kontrollera alla resenärers tillstånd som de finns, de vakar även över trafiksäkerheten, vilket behövs i detta ännu inte så trafikvana land.

Här är vår tibetanske chaufför som vi kallade Brumbrum. Han kan ingen engelska, men kör bil bra. När guiden pratade med honom brummade han oftast till svar. I Tibet får man inte lära sig engelska i den vanliga skolan. All undervisning sker enbart på kinesiska!

På torsdagskvällen var vi så åter i Lhasa. Vi hoppades att våra höjdbesvär skulle vara över, men så blev det inte. Visst mådde vi bättre, men inte helt bra och vi var rätt trötta. Vi hann med ett par besök till i Lhasa innan vi flög tillbaka till Beijing på fredag eftermiddag. 

Vi åkte först till Norbulingka, Dalai Lamas sommarpalats. Dalai Lamorna bodde bara ca 3 månader per år i Potala palatset i centrala Lhasa, då det annars var för varmt där. Sommarpalatset grundades 1775 och har byggts ut i takt med tidens gång och nya Dalai Lamors existens.

Det var vackert och välskött och det mest berörande var att besöka den nuvarande Dalai Lamas hus. Det står orört sedan den 14 mars 1959 då han flydde till Indien tillsammans med många tusen andra tibetaner. Även nuförtiden flyr många tibetaner till Dharamsala i Indien, där den exiltibetanska regeringen håller till. Där kan de få bo och utbilda sig gratis. En del tar sig tillbaka till Tibet, bl a för att hjälpa sina gamla föräldrar. Men hur välutbildade de än kan vara kan de inte få några bättre jobb i Tibet. Ett krav för att få statliga eller andra bättre arbeten är bl a att man kan tala, läsa och skriva kinesiska och de som varit borta länge kan oftast inte det.

Till sist gjorde vi ett kortare besök på Tibetmuseet. Här får man en mycket ensidig och vinklad bild av Tibets historia som mest gör en ledsen, men man kan också se många objekt från flera tusen år tillbaka och fram till 1900-talets början. Förutom alla religiösa föremål finns här bl a gamla instrument och medicinska redskap.

Sen var det dags att åka tillbaka till Beijing och det var först när vi kommit upp en bra bit i luften med planet som vi kunde andas normalt igen och det var mycket, mycket skönt. Trots att det var ansträngande är vi glada för alla upplevelser och intryck och insikter vi fick under våra resa.

Tibet genomsyras av en gammal och mycket vänlig och omtänksam buddistisk tradition, men är också till stora delar fortfarande ett fattigt land där många människor får slita hårt och utbildningsnivån är låg. Det finns många miljöproblem som påverkar inte bara Tibet utan världen i stort. Folket lever dagligen under ett hårt förtryck av den kinesiska regimen. 

Så många upplevelser, så många frågor, så mycket ovisshet. Jag har många fler foton och berättelser att förtälja, men detta får räcka för nu. Jag kan bara lära och försöka förstå och ta del av den värld som är vår. Det finns inga enkla svar på hur man borde göra i/för Tibet, tror jag.