Roland i Kina

Ni som läser min blogg måste ibland undra var Roland är och vad han gör. Det undrar jag också ibland! :) De sista fyra veckorna har han varit i Shanghai för att förhandla med olika leverantörer. Han  var hemma en helg mitt i, men mest borta. Så ser ju våra veckor ut här för det mesta. Det är skönt att det snart är över, jag tror att vi har varit särbo länge nog. Sambo har vi faktiskt bara varit i ca 8 månader under våra snart 11 år tillsammans.

Volvo kontoret i Shanghai ligger i en förort - Jiading - till Shanghai, ca 9 miljoner invånare!
Där har nu Roland bott på ett mindre roligt hotell och arbetat de senaste fyra veckorna. En ledig söndag tog han sig till Jiadings museum och träffade då denna välkända man.

En annan dag tog han sig till Shanghais centrum - The Bund. Nu är det allra senaste höghuset snart klart, ca 600 meter. Men byggkranen står fortfarande kvar på toppen. Det tar ett par timmar eller två från Jiading till The Bund så det blir inte så många besök där för hans del. 

Men idag är han hemma i Beijing och vi packar för fullt. På måndag ska vår packning hämtas. Det tar ca 2,5 månader med båt innan packningen kommer till Sverige, så vi vill få iväg den nu. Den sista månaden får vi bo lite spartansk, men helt ok, i vår lägenhet.

Roland ska förstås arbeta i Zhangjiakou den sista månaden, men nu återstår bara 4 resor tur och retur dit, och jag vet någon som är mycket glad för det. Jag vet två! :) Jag anar också att det inte bara är dessa resor som han tycker att det ska bli skönt att slippa när det gäller arbetet  . . .

Efter en mycket smoggig och dimmig vecka i Beijing lyser nu solen och det är sommarvarmt och ganska bra luft i staden. Balkongdörren kan stå öppen . . .

Vi började lördagsmorgonen med en fin promenad i Hong Ling Jin park tillsammans med två gästande ungdomar - vänner till en av våra döttrar. Pilträden har slagit ut och körsbärsblommorna och magnoliorna blommar för fullt. 

Kyoto - den gamla huvudstaden

Kyoto är den enda större stad som inte bombades under andra världskriget. Enligt historien hade sonen till USA:s krigsminister studerat i Kyoto och han övertalade sin far att inte anfalla staden med orden: "Kyoto tillhör inte Japan, utan världen".

Kyoto anses vara Japans vagga och här finns mer än 1600 buddisttempel och 270 shintohelgedomar. Här finns en av världens största kulturskatter, av vilka flera är utsedda till Världsarv, och förstås finns här idag även en modern storstad. Vi hann även gå i en hel del på dessa breda gator och små gränder, men jag visar inga bilder härifrån. De många smala gränderna är trånga och husen är smala, bilarna är små och man kan verkligen tala om compact living! Men välskött och rent överallt.

Det är omöjligt att berätta om allt fint vi såg och var med om och att visa alla bilder jag har tagit. Titta på bilderna om ni vill och vandra med oss efter Filosofens promenad. Den går förbi många vackra helgedomar (till exempel Kiyoizudera templet, Kodaiji templet och Heian Jingy Shrine) och japanska trädgårdar. 

Här finns också många butiker med Kyotos kända och utsökta hantverk. Här kan ni möta unga japaner i traditionella kläder eller modernt klädda på "pilgrimsvandring" mellan helgedomarna och även geishor, med vitmålade ansikten. Ni kan även köpa lyckoamuletter och spådomsbrev om ni vill. På flera ställen höll man på att ordna fina blomsterarrangemang, det verkar som om man förberedde för att fira vårens ankomst.

På kvällen tog vi oss till den smala Pontochogränden i Giondistriktet. Här finns Kyotos mest kända geishakvarter och många fina restauranger. Vi åt underbart god sushi.

En fika på Starbucks passar bra för trötta turister. Här satt vi och andra och njöt och gästerna på bilden tittar ut mot en fin trädgård, som senare visade sig innehålla ett helt underbart litet buddistiskt tempel. Vilka andra Starbucks kan skryta med en sådan fin utsikt?

Näst sista dagen besökte vi Nijoslottet från 1500-talet. Det är känt för sina utsmyckningar och för de så kallade näktergalsgolven. De skapades för att eventuella inkräktare skulle orsaka ett fågelliknande, pipande ljud om de försökte smyga sig in. Som tur var var vi mest inomhus, utan skor, för det regnade rejält.

Fredagen ägnade vi åt att ta oss tillbaka till Beijing. Först åkte vi Shinkansen (snabbtåg) från Kyoto till Osakas flygplats. Vi hade hoppats att få se lite landskap under denna resa och visst skymtade vi bergen vid horisonten, men hela vägen var bebyggd och fylld av vägar och otaliga järnvägsspår. Som sagt, det är trångt i Japan. Sen flög vi till Beijing och när vi kom fram hade det blivit sommar! :)

Japan - Det gåtfulla landet

Egentligen åkte vi till Japan en eller två veckor för tidigt! Körsbärsblommorna hade precis börjat slå ut på de mest soliga och skyddade ställena. Om en vecka eller så kommer hela landet, med början i söder, att vara fyllt av blommande körsbärsträd - Japans mycket högt älskade nationalsymbol.

Varför heter förresten det land jag nyligen besökte Japan? 

Enligt Wikipedia: 
Ordet Japan är en exonym (exonymer används inom ortnamnsforskningen som term för att beskriva ortnamn på språk som inte talas eller är officiella där orten ligger.) På japanska heter landet Nihon eller Nippon (日本), officiellt Nihonkoku eller Nipponkoku (日本国), "Japanska riket". Teckensammansättningen, som ordagrant betyder "solens ursprung", eller som det vanligen tolkas tillsammans med tecknet för land, "Soluppgångens (land)", härstammar från det väster om Japan belägna Kina. Tidigare hade flera namn förekommit.

Så jag har alltså besökt Soluppgångens land! Ett intensivt, innehållsrikt och spännande besök. Men förstås alldeles för kort.

Japan är västinfluerat sedan länge, men inte likt något västerländskt land. Det är en del av Asien, men ändå inte likt något annat asiatiskt samhälle. "Japan är ett unikt flexibelt land där modernitet och tradition ingår i en sammanhängande enhet" - så står det i guideboken. Kanske är det därför det framstår som gåtfullt? Bilden tog jag på Edo-Tokyo museet.

Tokyo

Jag och min Beijingvän Kersti tillbringade två intensiva dagar i denna jättestad, ca 9 miljoner invånare i den centrala delen = världens folkrikaste storstadsområde. Vi hade fått goda råd och tips inför besöket från en annan Beijingvän, Lena, som har bott i Japan i drygt 4 år. Tur för oss för annars vet jag inte hur vi hade lyckats att ta oss fram i denna myllrande storstad. Tokyo betyder östra huvudstaden, dvs den ligger öster om Kyoto, den gamla huvudstaden.

 Det finns en mängd olika tåg- och tunnelbanelinjer i Tokyo. Tågen går mycket ofta och bara man vet vart man ska är det lätt att ta sig fram. Det är dock ont om information på engelska, så Kersti och jag är mycket tacksamma för alla hjälpsamma biljettvakter. De kan inte mycket engelska men med kartans hjälp kom vi för det mesta ! rätt.

Och vad gör man då när man åker tåg? Samma här som överallt i världen!

Vi bodde nära Shinagawa station och här en bild från en lugn förmiddag. Det strömmar mycket folk åt alla håll hela tiden. På Tokyos största station, Shinjuku passerar dagligen ca 3 miljoner ! passagerare.

Här är vi på Meiji dori - en stor affärs- och modegata. "Här i området föds modet" - hade Lena berättat. Men det finns förstås väldigt många olika liknande områden, med massor av affärer.

Strax intill finns en mindre men populär gata som heter Catstreet. Mysig och mycket lugnare, med många små butiker och caféer
.

Några japanska barn satt på trottoaren och hade roligt.

Catstreet igen

Stort och välskött och elegant - så är det i centrala Tokyo.

Tåg igen, ganska fullt, men inte som vid rusningstid. Då kan man få pressa sig in. En del lär klä sig i oljade rockar för att kunna glida in . . .

Snobben är mycket populär i Japan, men ännu populärare är de . . .

. . . Japanska bobtailkatterna. De är högt älskade i Japan och anses föra tur med sig. De avbildas ofta med den högra framtassen lyft (de kallas då Maneki-neko, vilket betyder “vinkande katt”) och placeras vid dörren till japanska tempel, hem och butiker som en välkomsthälsning och lyckobringare.

Blommande körsbärsträd invid en varm husvägg.

När vi hade strosat en stund på de kända affärsgatorna gick vi till Yoyogi parken. En stor park som bl a inrymmer Meiji Shrine templet, Tokyos viktigaste shintohelgedom. Hit kommer fortfarande många japaner för att be och köpa lyckobringande amuletter för det kommande året.

Mitt i parken stod dessa vackra tunnor. Gissa vad som kan förvaras i dem? Just det, sake - risbrännvin. Om jag förstod rätt var detta ett minnesmärke över japans tidiga industrialisering.

I parken finns det också en vacker japansk trädgård, just nu fanns det förstås inte så många blommande växter. Men det var ändå vackert och välordnat och meditativt.

Ingången till den stora helgedomen.

Renlighet är viktigt i Japan. Vid alla helgedomar och i många japanska trädgårdar finns vattenkällor med skopor. Här ska man tvätta/rena sina händer och sin mun.

Några vacker detaljer (ovan och nedan) från Meiji Shrine templet. I motsats till Kina, där mycket är pråligt och färggrant, är stilen enkel och elegant.

Att köpa och hänga upp lyckobringade amuletter är den del av den japanska kulturen. Här kan man önska sig/ be för det mesta i livet.

Denne man - munk? - stod utanför utgången alldeles stilla. 
Undrar vad han hade i tankarna?

Framemot kvällen tog vi oss, efter mycket letande, till Roppongi Mori Building.
Ett högt och runt kontorshus med skybar, restauranger och konstmuseum högst upp. Besöket var väl värt mödan att hitta hit.
Det röda tornet på bilden liknar Eiffeltornet och heter Tokyo Tower.

Högst fanns en utsiktsterrass där vi njöt av både solnedgången och senare av nattbelysningen i Tokyo.

Min reskamrat Kersti och jag.

Som sagt, staden är stor och breder ut sig åt alla väderstreck.

Tokyo Tower med omnejd i nattbelysning.

Andra dagen i Tokyo började vi med att ta en busstur runt det kejserliga palatset i Tokyo. Runt palatset finns en stor park. Det är annars ganska ont om gröna ytor i Tokyo, det mesta är bebyggt. Vi såg också parlamentet och andra viktiga byggnader.

Här ser ni Tokyo station, en stor station mitt i staden.

På väg till Edo-Tokyo museum fanns det många statyer och bilder på sumobrottare. Vi fick senare veta att här intill ligger en av Japans stora arenor för tävlingar i just sumobrottning.

Det finns många museer i Tokyo, på Lenas inrådan valde vi att besöka Edo-Tokyomuseet. "The Edo-Tokyo Museum (江戸東京博物館, Edo Tōkyō Hakubutsukan) is housed in an unique looking building located in the Ryogoku district. The museum's permanent exhibition vividly illustrates the past of Tokyo (formerly Edo) through its exhibits and covers many features of the capital from the Edo Period to relatively recent decades." Edo perioden i Japan varade mellan år 1640-1868 (cirka). En fredlig period i Japans historia, då landet enades men också stängdes för omvärlden.

Vi hade en sagolik tur att träffa på denna kvinna som arbetar som frivillig guide på museet. Hon var kunnig, vänlig och öppen och vi hann att tala om allt möjligt. Både om historia och dagens Japan. Vi hann därför inte med hela utställningen, men vad gör det? Samtalet var guld värt. Att landet under Edo-perioden var stängt för utlänningar berodde, enligt vår guide, på rädslan för kristendomens framfart i världen.

Under Edoperioden styrdes landet av den förste shogunen från Edo - dagens Tokyo. Kejsaren bodde kvar i Kyoto, men hade inte mycket världslig makt. Välståndet växte i Japan för alla samhällsklasser. Tyvärr hann vi inte med den mer moderna tiden i Japan, dvs från Edos fall och fram till nu.

På kvällen tog vi snabbtåget, Shinkansen, till Kyoto. Det tog tre timmar. Tåget gick snabbt och var bekvämt. Tyvärr var det mörkt så vi kunde inte se något av världen utanför fönstret. Mitt nästa inlägg kommer att handla om besöket i Kyoto.