Australien - det sydliga landet

(Internet fungerar bara ibland just nu, det är ju partikongress i Beijing fram till den 20:e mars. Därför tar det extra mycket tid för mig att få genom mina inlägg.)

Efter besöket på Nya Zeeland, ett land som vi hann nosa lite på, flög vi till Sydney i Australien. Ett mycket stort och mycket gammalt land/kontinent till skillnad från NZ. Namnet Australien kommer av det latinska ordet australis, som betyder sydlig. Legender om ett okänt sydligt land, Terra Australis, cirkulerade redan under Romarriket, och var vanliga i medeltida geografi, men de baserades inte på någon faktisk kunskap om kontinenten.

Om vi hann nosa lite på NZ så kan man väl säga att vi snuddade lite vid Australien, vi rörde ju oss enbart på östkusten, från Sydney i söder till Port Douglas (ca 7 mil norr om Cairns) i norr.

Efter vårt härliga liv i naturen på NZ blev det nästan omtumlande att komma till en storstad. I Sydney (Australiens största stad) bor det ca 4,6 miljoner människor, alltså fler än i hela NZ. I hela Australien bor det ca 23 miljoner människor och de flesta bor efter kusterna då inlandet till stora delar består av öken och vissa delar av träsk. En gång i tiden fanns en enorm bergskedja här, större och högre än Himalaya, men av den finns bara stenar och sand kvar.

I NZ har det funnits människor i knappt 1000 år medan urbefolkningen, aboriginerna, funnits i Australien i minst 40 000 år! Tala om tidsskillnader!

Sydney

Vi stannade i Sydney i tre dagar och då vi bodde centralt i Downtown nära hamnen med Circular Quay och de äldre delarna av staden hann vi se och uppleva en hel del.

Efter lugnet i NZ kändes gatorna och bruset nästan överväldigande,
men det var en trivsam och livlig och glad stad i de delar som vi besökte. Här finns mängder av trevliga restauranger, pubar och caféer.

Första dagen vandrade vi runt och  besökte då bl a Botaniska trädgården som var helt fantastisk med alla sina blommor, färgglada fåglar och enorma träd av olika sorter.

Roland vid foten av en Benjaminfikus.

I ena änden av parken, ner mot havet, ligger guvernörens hus och det är
tillåtet att vandra i den omgivande trädgården.

Här ser ni Sydney Harbour bridge. Byggdes mellan 1923 och 1932 och en av de äldsta valvbroarna i världen. Man kan, om vill betala ca 1500 kr per person, göra en vandring över brons valvbåge. Vi hade tänkt att göra detta, men valde sedan att lägga pengarna på andra äventyr.

Australiens mest kända symbol: Operahuset. Ritat av den danske arkitekten Jorn Utzon.

Det var mulet under dagarna i Sydney och vi var tacksamma för det. Här var ändå mellan 25 och 30 grader varmt. En uppfriskande öl på kajen utanför Operahuset satt alltså fint.

Downtown sedd från sjösidan.

Hamnen var full av folkliv och av båtar av olika slag, allt från lyxkryssare, färjor,
till skutor och segelbåtar.

Här ser ni ett exempel på var den danske arkitekten fick sin inspiration ifrån.

De lägre, äldre husen är en del av The Rocks, de äldsta kvarteren i Sydney. Hit kom dom - sjömännen, de tvångsförflyttade brittiska fångarna och immigranterna från slutet av 1700-talet och framåt.

Blue Mountains

Norr om Sydney ligger ett stort bergsområde kallat för Blue Mountains. Så fick det heta av de nyanlända européerna eftersom det det ligger ett blått dis över bergen. Det är alla eukalyptusträden som släpper ut sin olja när solen lyser på bladen. Det tog många år innan européerna tog sig över dessa berg. Naturen är svårgenomtränglig och full av olika, mindre trevliga djur, framför allt ormar. Vi åkte dit med en organiserad utflykt. Visst var det storlaget och vackert på sitt sätt, men också mycket otillgängligt och en natur som utanför stigarna inte såg så inbjudande ut. Det finns många ormar här, sa vår intensive guide, men de hör oss långt före vi ser dem och håller sig gömda. 

Eftersom det just nu inte går att lägga in några bildtexter vill jag berätta att vi åt lunch i en liten fin stad uppe på berget, dit européerna sökt sig sedan länge då luften här anses som hälsobefrämjande. Dessutom kunde ju värmen göra att Sydneyborna behövde fly staden.

Vår guide var en härlig aussie, så kallas ju australiensarna, och han pratade med glädje och engagemang oavbrutet i minst 8 timmar! 

För att ta oss över ravinerna och topparna åkte vi både linbana och ett bergståg som gick brant uppåt.

De tre små bergstopparna på en av bilderna nedan heter Tre systrar. De har fått sitt namn från en aboriginsk myt om en far som inte ville gifta bort sina tre döttrar, utan istället förvandlade dem till tre berg. Tyvärr blev han sedan själv också förvandlad till ett berg och ingen har kunnat lösa förtrollningen.

Det har brutits mycket kol i dessa berg och det finns minnesmärken av olika slag från denna epok.

Mainly beach

Det finns många stränder i och runt Sydney, kända för sin fina sand, stora vågor och många surfare. Den mest kända stranden är nog Bondi Beach tätt följd av Manley Beach. Till den sistnämnda tog vi oss med färja en förmiddag.


Det var fullt av folk på stranden och i vattnet och det pågick både en surf- och en skateboardtävling. Fullt ös alltså! Och åtminstone en av oss önskade nog att vi varit yngre och starkare och kunnat delta i badlivet.
Gissa vem? :)

Bland nybörjarsurfarna såg vi många kineser.

Men han tog sig i alla fall ett dopp i de härliga vågorna!

I denna grop skatades det för fullt. Pojkar och män i olika åldrar deltog med liv och lust. Vet ni förresten detta: Skateboard härstammar från surfare som ville göra något när surfsäsongen var över och började redan 1950-talet!

Vid Manly Beach finns även ett samhälle med många byggnader som påminner om en gången tid. Här fanns förstås också många moderna, tjusiga villor och hotell.

Själv tog jag det säkra före det osäkra denna dag och gick istället för att bada på en konstutställning efter strandbesöket på Sydneys moderna museum  som berörde mig. War is over - if you want it! Tänk om det vore så väl. Just nu oroar jag mycket för vänner i Ukraina. Och för vad som ska komma ur denna konflikt.

Internet är väldigt svajigt just nu och jag kan fortsatt inte lägga in några texter under bilderna, men här kommer mina bildkommentarer. 

På första bilden ser ni ett ungt par som som spelar ett mycket fredligt parti schack. Titta noga så ser ni varför.

Andra bilden är ett kollage, ni känner säkert igen många av bilderna.

Tredje bilden visar ett hörn av utställningen där det fanns många kartor över hela världen. Här kunde man stämpla ordet fred, på många olika språk, där man önskade att det skulle bli fred. Hela utställningen bestod av bilder, skulpturer, installationer och filmer som visade på en önskan om fred i världen för alla.

Sista bilden är som ni ser en soldathjälm, fylld av lappar skrivna av besökarna med önskan om fred i världen.

Stora Barriärrevet

Efter dagarna i Sydney flög vi norrut till staden Cairns, där vi hämtade ut vår förbokade hyrbil. Men den åkte vi direkt till Port Douglas, en mindre ort vid havet ca 7 mil norr om Cairns. är bodde vi på ett enkelt vandrarhem, till de unga backpackarnas förvåning, men det funkade jättebra.

Nu var det dags att genomföra en av resans höjdpunkter, en av Rolands livsdrömmar, att besöka Stora Barriärrevet. Det blev en mycket fin dag och en otroligt mäktig upplevelse för oss båda. Vi snorklade i sammanlagt 3 timmar och fick se både vackra korallrev, många fiskar i olika storlek, färger och former, och två mindre hajar. Det är som att komma in i en annan värld, en annan dimension - det är tyst, förutom vattenbubblandet, det är stort, vackert och spännande. Jag har inga undervattensbilder att visa, men jag tror att ni kan förstå ändå.

Vi hade skyddsdräkter på oss, både för solens och maneternas skull. Även om det var mulet så är ju solstrålarna farliga. Några maneter mötte vi inte, tack och lov. Vattnet var varmt och skönt och jag kunde ha legat i ännu längre om jag hade fått.

Daintree Rainforest

Strax norr om Port Douglas finns en av världens äldsta regnskogar, äldre än Amazonas. Just här möts två världsarv: Stora Barriärrevet och denna regnskog. Vi åkte dit med vår bil och fick en fin dag i den täta, fuktiga och grönskande regnskogen. Det småregnade stundvis, ett fint, varmt regn,  och däremellan sken solen. Det var varmt och fuktigt och fåglarna sjöng, visslade och pep på många olika sätt.

De högsta träden var 40-50 meter höga, men det fanns växter på alla nivåer. I en regnskog är alla växter beroende av varandra och livet ter sig olika på marken och på alla nivåer upp mot solljuset i de högsta trädkronorna. Här fanns också träskområden och vi bara väntade på att få möta ormar och krokodiler, men det gjorde vi inte. Precis som i havet vid korallreven finns här en annorlunda och fascinerande värld som skiljer sig från världen utanför.

Ailie Beach

Sedan var det dags för oss att åka söderut efter kusten. Vi gjorde ett stort skutt på ca 70 mil och hamnade sedan i Ailie Beach vid Whitsunday Islands, i närheten av orten Proserpitie. Vägen dit var lång och rak och ganska enahanda. Mil efter mil med ganska öde marker, ömsom skog och slätter och ömsom mera bushliknande områden. Mycket få samhällen och gårdar, rena glesbygden alltså. Här odlar man massor med sockerrör, för export till Kina som någon sa. Så vi passerade mil efter mil med sockerrörsfält.

Men sedan kom vi fram till det vackra och soliga Ailie Beach och vi bodde nära stranden på ett litet motell. I Australien börjar wetseason i februari och vi förstod att vi hade vi haft tur då vi dagen efter fick höra att många delar av vägen vi hade kört på dagen innan nu var översvämmade p g a regn.

I Ailie beach njöt vi att sol och bad och en dag tog vi en båttur ut till Whitehaven Beach, en lång fin sandstrand allra längst ut i kustbandet. Det var en mycket vacker skärgård vi åkte igenom innan vi kom fram till denna kända strand. Här vandrade och badade vi under ett par timmar. Det är mycket varmt i vattnet på Australiens östkust och vi njöt båda två av badet. För att skydda sig mot solens farliga strålar och mot ev maneter fick man låna speciella baddräkter och det gjorde jag. Men Roland avstod och då det sedan visade sig att han glömt sina badbyxor på motellet badade han i kalsongerna. J Det gick bra för oss båda, tack och lov.

Mot slutet av strandbesöket regnade det ganska rejält - ett varmt och intensivt regn. Vi tog då skydd under ett tak och strax intill fick vi se stor ödla, som helt lugnt låg och vilade på en nedfallen stock.

På den sista bilden ser ni den sköna poolen utanför vårt motell. Varmt som i ett badkar!

Bredl´s Wild Farm

Dagen därpå fick vi ännu en mycket intensiv och spännande upplevelse. Tillsammans med enbart två tyska unga kvinnor besökte vi Rob, en riktig bushman, och hans familj på deras djurgård. Detta var oerhört spännande!

Rob mötte oss barfota mitt i bushen och började med att berätta om naturen här och visa oss många olika insekter. Skalbaggar, spindlar, getingar, termiter – alla med olika form och färg och funktioner i naturens fantastiska samspel. Sen fick vi hälsa på de större djuren – emuer, cassowaries (båda två stora fåglar som inte kan flyga), possumråttor, en tam hjort, en talande papegoja, en kramande koala, flera pytonormar, många ödlor, en omhändertagen känguruunge (mamman hade dödats i en bilkollision), en hungrig vallaby. Namnet vallaby härstammar från de Eora-aboriginska stammarna som var urinvånarna i Sydney-området och är ett mindre känguruliknande djur som vi såg många av efter vägarna. Överkörda och döda tyvärr.

Sist men inte minst träffade vi krokodiler. Allt ifrån små, söta ungar till enorma, skräckinjagande 500-kilos ”monster”. Det var en stark och nästan skrämmande upplevelse!

Bilderna kommer i en enda salig röra!

Noosa Heads

Efter dagarna i Ailie Beach körde vi återigen en lång sträcka söderut efter östkusten, ca 80 mil, till Noosa Heads. Det var likadan natur efter vägen här som tidigare, det vill säga enformigt, glesbebott och ganska gästovänligt. 

Noosa Heads ligger strax söder om den kända sandhalvön Fraser Island och ca 12 mil norr om staden Brisbane. Här bodde vi fint på en semesterresort alldeles intill stranden. Då högsäsongen vid denna tid på året är förbi var det ganska folktomt och mycket lugnt. Härligt! Vi hade ca 16 km underbar sandstrand nästan för oss själva. Därtill en skön pool. Helt otroligt!

Vi hade fyra, fina och lugna dagar här. Vi vandrade på stranden, badade i det varma havet, läste bra böcker, lagade god mat och smälte alla upplevelser och intryck vi fått under resans gång. En dag besökte vi en mer populär och därmed befolkad strand, men återvände ganska fort till vårt eget paradis. Vi fikade dock på ett café och fick då sällskap av en ca 1 meter lång ödla som lugnt promenerade genom fiket. Flera gånger om dagen fick vi även besök på vår uteplats av en alltid lika hungrig kalkonliknande fågel.

Sen tog härligheterna slut. Sista dagen åkte vi långsamt ner mot Brisbane, via en krok in mot inlandet där vi bl a såg ut över Glass Mountains. Några bergstoppar som blev namngivna av James Cock i mitten av 1700-talet, när han längtade hem. Han räknas som upptäckare av Australien trots att holländaren Abel Tassman varit här tidigare.

Till sist återstod bara en lång flygresa till Beijing. Vi flög från Brisbane till Sydney, vidare till Shanghai i Kina och sedan till Beijing, dit vi anlände vid midnatt. Där väntade oss en mycket lång taxikö och dålig luft, men det är en annan historia.