Son Tra-halvön/ Apberget

Son Tra halvön ligger strax norr om Da Nang och kallades Apberget av den amerikanska militären. Området runt Da Nang var ju en viktig militärbas för de amerikanska styrkorna och stranden och denna halvö användes också för soldaternas rekreation. Halvön är idag ett naturreservat och utforskas bäst med skoter eller motorcykel. Halvön är täckt av tät regnskog och sidorna stupar brant ner mot havet. Har man tur man man få syn på makaker, sibetkatter och kobror.

Vi är ju fyra Volvopar här just nu och igår hyrde vi fyra skotrar och gav oss ut på en gemensam utflykt till denna halvö. En härlig dag med vind i håret och skön natur. Lite småregn då och då gjorde ingenting.

Startklara för skoterfärd.

Meny på den enkla strandservering vi stannade vid när en regnskur gjorde oss genomblöta.
Det officiella språket här är vietnamesiska, en komplicerad blandning av mon-khmer, tai och kinesiska. Skriftspråket är latinskt.

Under en presenning och parasoll fick vi skydd mot regnet och åt en god måltid.

Vi åt nykokta musslor och en ångkokt fisk som själva valt ut i en balja. Vi har också ätit underbara vietnamesiska vårrullar flera gånger. Mums!

På bergsidan finns denna jättebudda med kvinnlig form.

Assis, Marcena, Anders och Carin.

Peter och Anna.

Apberget kallade amerikanerna denna halvö.

Frodig, tät och grön regnskog täcker ön.

Branta stup ner mot havet.

Vi åkte upp och ner på olika småvägar. Härligt!

Brant och slingrigt var det så det räckte.

Vi två tillfällen såg vi apor, men de var skygga och försvann snabbt in i grönskan. Mitt i bilden, strax ovanför klippan sitter en apa i en buske. Kan ni se den?

Vackra träd, lianer, klängväxter och buskar överallt.


När vi kom hem var vi genomblåsta och trötta, men mycket glada. Tänk att få vara mitt i naturen för en gångs skull. Det känns som om det var länge sedan.

Hoi An

Tre mil söder om Da-Nang vid Thu Bonfloden ligger Hoi An. Under många århundraden var detta en viktig hamnstad, men under 1800-talet kom uppslamningen av floden att sätta stopp för utvecklingen och Hoi An blev en avkrok. Resultatet blev en förtjusande, välbevarad gammal stad som ingår i Unescos världsarvslista.

Hit åkte vi en morgon och strövade sedan omkring i flera timmar och njöt av den gamla, fina staden. Vi hann även med en dryg timmes båttur på floden.

Gatukök.

Gatubild från Hoi An.

Mycket försäljning här av både kläder, hattar och souvenirer. Staden är även känd för sina skräddare.

Det ska börjas tidigt om man ska lyckas att göra affärer . . . :)

Ingången till gammalt hus med innegård sett från gatan.

Här tillbes och hedras de lokala andarna/gudarna.

Lyktor i alla tänkbara färger och former.

Fattig kvinna på floden som bad om pengar.

Huvudskulpturer gjorda av trärötter.

Floden Thu Bon.

Brygga för lastning och lossning av varor till matmarknaden strax intill.

Vår alldeles egna båtförare.

Fiskare på floden. De kastar ut sina fångstnät och drar sedan in dem. Dessa fiskade för turisterna och fick sedan en slant av oss.

Fiskebåtar i en lugn vik.

Liten, rund båt/balja som man ser överallt. Används för att transportera nät och fiskeredskap i.

Hus efter flodkanten, både ovan och nedan.

Bananer på väg att mogna.

Ingång till ett av de ska kinesiska samlingshusen. Vackra hus som en gång i tiden var viktiga mötesplatser för de kinesiska köpmännen och deras familjer/släkter som bodde/bor här.

Dessa sk samlingshus är mycket vackra och hade en tempelliknande inredning, men var alltså inga religiösa byggnader i första hand. Även om här även förekom religiösa ceremonier.

Fler interiörer från några av dessa samlingshus.

Här i Vietnam fäller vissa träd sina blad och knoppas på en och samma gång.

Lysande gula Krysantemumblommor finns överallt och verkar vara nyårsblomman framför alla andra.

Da-Nang

Da Nang (på vietnamesiska Đà Nẵng) är en stad och kommun i centrala Vietnam. Den är en viktig hamnstad, för både centrala Vietnam och södra Laos. Vid folkräkningen 2009 var Da Nang Vietnams femte folkrikaste kommun och tredje folkrikaste centralort, drygt 700 000 invånare i staden. Staden har en av Vietnams tre internationella flygplatser: Da Nang Internationell flygplats.

Da Nang kom att bli en av Vietnams viktigaste hamnstäder under fransmännens ockupation på 1800-talet. Under Vietnamkriget tjänade Da Nang som USA:s största flygbas. I krigets slutskede utspelade sig dramatiska scener när demoraliserade soldater från Sydvietnams armé började plundra och våldta civila. Staden intogs av FNL några veckor senare utan att några strider förekommit.

Vi åkte in till Da-Nangs centrum och vandrade omkring några timmar. Vi hann då bl a besöka det kända Bao Tang Dieu Khak Champa, lättare sagt Chamskulpturmuséet, ett buddistiskt tempel, bli inbjudna till en vietnamesisk familj och titta på staden och gatulivet. Här i Vietnam följer man liksom i Kina månåret och just nu firar man därför nyår här. Många är lediga och en hel affärer är stängda.

Idag gör bilderna igen lite som de vill när jag lägger in dem och de kommer därför i en smula oordning.

Frukt- och grönsaksmarknad där vi bla köpte härlig, mogen mango. Min favoritfrukt.

Många människor, framför allt arbetare och bönder, bär den traditionella rishatten här.

Blommor och vietnamesiska flaggor såg vi överallt pga av firandet av det nya året. Ormens år.

Dessa kvinnor passerade vi och jag fick gärna fota dem.

Staketet till det buddistiska tempel vi besökte var målat i härliga pastellfärger, liksom många hus är här i Vietnam.

Det tempel vi besökte var ett sk theravadabuddiskt tempel, men vanligare här är mahayanabuddismen, enligt min guidebok. 

Här är större delen av den vietnamesiska familj vi kom att besöka samlad. Alla glada och vänliga. Mamman ( t vä) är kinesiska och alla jublade när vi sa Nihao (goddag) på kinesiska.

En smal gränd med många hus och skotrar och två nyårsklädda små vietnamesiskor.

Ingången till templet/pagoden vi besökte.

Här sitter Toni, 13 år född i Ormens år, och hans mormor och moster. Det var Toni som först såg oss gående i gränden och som bjöd in oss till familjens hus.

Det var när jag fotade entrén och burfåglarna som Toni fick syn på oss och kom ut och hälsade.

När vi såg ingången till den smala gränden ovan fick vi lust att gå in. Här ligger husen tätt med öppna, stora dörrar ut mot gatan och man ser rätt in i husen.

Män samlade till gemenskap och dominospel på trottoaren.

Från skulpturmuséet. Elefanterna var en gång i tiden mycket viktiga och heliga djur. Precis som i Kambodja.

Chamfolket och dess kultur, Vietnams urbefolkning, var som störst  runt 1000-talet, dvs ungefär samtida med Khmererna i Kambodja. Hinduism och buddism möttes och sammansmälte även här.

Typiska höga och smala bostadshus i pastellfärger utefter en gata i Da Nang.

Gatubild från Da Nang. Mopeder/skotrar vimlar det av - överallt.

Utefter floden finns många vackra skulpturer, både gamla och nya, med mjuka, kvinnliga former.

Kvinnobrösten var en viktig symbol i chamfolkets religiösa konst, vilket även har påverkat senare konstnärer. Härligt, tyckte Roland! :)

Goa, glada buddor finns det gott om här!