Vi bor i Kina: Da-Nang

Da Nang (på vietnamesiska Đà Nẵng) är en stad och kommun i centrala Vietnam. Den är en viktig hamnstad, för både centrala Vietnam och södra Laos. Vid folkräkningen 2009 var Da Nang Vietnams femte folkrikaste kommun och tredje folkrikaste centralort, drygt 700 000 invånare i staden. Staden har en av Vietnams tre internationella flygplatser: Da Nang Internationell flygplats.

Da Nang kom att bli en av Vietnams viktigaste hamnstäder under fransmännens ockupation på 1800-talet. Under Vietnamkriget tjänade Da Nang som USA:s största flygbas. I krigets slutskede utspelade sig dramatiska scener när demoraliserade soldater från Sydvietnams armé började plundra och våldta civila. Staden intogs av FNL några veckor senare utan att några strider förekommit.

Vi åkte in till Da-Nangs centrum och vandrade omkring några timmar. Vi hann då bl a besöka det kända Bao Tang Dieu Khak Champa, lättare sagt Chamskulpturmuséet, ett buddistiskt tempel, bli inbjudna till en vietnamesisk familj och titta på staden och gatulivet. Här i Vietnam följer man liksom i Kina månåret och just nu firar man därför nyår här. Många är lediga och en hel affärer är stängda.

Idag gör bilderna igen lite som de vill när jag lägger in dem och de kommer därför i en smula oordning.

Frukt- och grönsaksmarknad där vi bla köpte härlig, mogen mango. Min favoritfrukt.

Många människor, framför allt arbetare och bönder, bär den traditionella rishatten här.

Blommor och vietnamesiska flaggor såg vi överallt pga av firandet av det nya året. Ormens år.

Dessa kvinnor passerade vi och jag fick gärna fota dem.

Staketet till det buddistiska tempel vi besökte var målat i härliga pastellfärger, liksom många hus är här i Vietnam.

Det tempel vi besökte var ett sk theravadabuddiskt tempel, men vanligare här är mahayanabuddismen, enligt min guidebok.

Här är större delen av den vietnamesiska familj vi kom att besöka samlad. Alla glada och vänliga. Mamman ( t vä) är kinesiska och alla jublade när vi sa Nihao (goddag) på kinesiska.

En smal gränd med många hus och skotrar och två nyårsklädda små vietnamesiskor.

Ingången till templet/pagoden vi besökte.

Här sitter Toni, 13 år född i Ormens år, och hans mormor och moster. Det var Toni som först såg oss gående i gränden och som bjöd in oss till familjens hus.

Det var när jag fotade entrén och burfåglarna som Toni fick syn på oss och kom ut och hälsade.

När vi såg ingången till den smala gränden ovan fick vi lust att gå in. Här ligger husen tätt med öppna, stora dörrar ut mot gatan och man ser rätt in i husen.

Män samlade till gemenskap och dominospel på trottoaren.

Från skulpturmuséet. Elefanterna var en gång i tiden mycket viktiga och heliga djur. Precis som i Kambodja.

Chamfolket och dess kultur, Vietnams urbefolkning, var som störst runt 1000-talet, dvs ungefär samtida med Khmererna i Kambodja. Hinduism och buddism möttes och sammansmälte även här.