Morgonguld över Peking

Kanske är det som allra bäst i Beijing just nu? Jag menar vädret och luften och solen och temperaturen. Ingen smogg idag och underbart höstväder. Började med att vinka av våra fina Skövdevänner, som efter två veckor styrde kosan hemåt igen, och Roland som återvände till Zhangjiakou. Det blev verkligen tomt! 

För att skapa en bra början på denna vecka tog jag en morgonpromenad i Hong Ling Jin park - min näraliggande favoritpark. Tidigt på morgonen är här fullt av folk som promenerar, småjoggar, tränar, sjunger, dansar i grupp (ca 10-50 personer)  till klassisk kinamusik eller modern kinapop, gör qi gong och tai chi. Det är så underbart! Stämningen är glad och avslappnad. Några går omkring och sjunger eller ropar, andra dansar med solfjädrar, några spelar bordtennis och åter andra sparkar med en kinesisk fotboll. Önskar att ni alla kunde vara här och uppleva detta! De som deltar är alla så viga och entusiastiska, trots en hög medelålder. Jag brukar le och visa tummen upp och applådera åt några av de äldre kvinnorna och de svara alltid med ett stort leende.  

Tyvärr är jag för feg för att delta. Känner mig klumpig och ensam som västerlänning. Gick därför till gymmet och tränade efter promenaden. Här kan jag på vårt sätt träna ensam och behöver inte vara i ett kollektiv och göra som alla andra.

Känner en stor tacksamhet till livet som låter mig uppleva detta (tack vare Rolands slit och släp och tålamod med jobbet i Zjk) och för vår stora och härliga familj och för alla fina vänner - varav många kommit för att hälsa på oss. Tack alla för att ni finns!

Några tar fortfarande med sig sina burfåglar till parken. De hänger upp burarna i träden och fåglarna sjunger och kvittrar som bara den!

Peking - förändringarnas stad

Dagarna går fort. Våra Skövdegäster är kvar till på måndag och varje dag fylls av olika aktiviteter. Medan de var ute på en cykeltur med Bike Beijing i torsdags passade jag på att träffa journalisten och författaren Jojje Olsson. Det är han som har skrivit boken Förändringarnas stad, som jag berättat om tidigare. 

Vi träffades på ett café vid Trumtornet norr om Förbjudna staden. Sen visade han mig runt i de omgivande hutongområdena och berättade att allt fler håller på att försvinna. Det rivs för att göras nytt så att fler turistbussar och turisterna själva ska få plats. Det är synd för de gamla, lite ruffiga, kvarteren är mycket lugna och mysiga. Här har det bott folk i många hundra år och hutongerna är gamla. För att få folk att flytta erbjuds de nya lägenheter i något av de höga skyskraporna längre ut. De som inte vill flytta pressas genom att husen bredvid rivs ner och taken tas bort.

Jojje är bara 30 år, men har bott här i snart 7 år och trivs bra i staden där allt händer och förändras mycket snabbt. Han skriver artiklar för flera tidskrifter och håller föredrag. Just nu tror jag att han är en av de mest initierade svenskar du kan träffa här i Beijing. Jag hade tur! :) Han bor i en liten, men helt ok lägenhet i ett mindre flervåningshus strax norr om Trumtornet.

Beijing är lite annorlunda än andra stora huvudstäder på så sätt att i stadens absoluta centrum finns det än så länge kvar både gamla och risiga hus/hutonger med inte så rika och delvis fattiga invånare. Men det håller på att försvinna, samtidigt som insikten om det unika med detta håller på att växa.

Jojje på sin cykel.

Mitt på gatan bor dessa gäss.

Många hutonger är övergivna och stängda.

Ångbullar bakas och säljs på gatan.

Liksom annan street-food.

I detta område lever många på att samla in sopor och sälja det som är återvinningsbart. En del är statligt anställda, andra "egna företagare".

Jojje tog mig med till en hutong som är intakt sedan flera hundra år. Här på gick en filminspelning så vi kunde inte titta runt, men en av familjemedlemmarna visade oss gamla foton och berättade om huset. Just denna huton/courtyard är unik då den är ganska orörd och innergården inte full av tillkommande utbyggnader. Under kulturrevolutioner fylldes Beijing av rödgardister som helt enkelt flyttade in på gårdarna och byggde sig små hus där de ville. Det är idag svårt att veta vem som är de rättmätiga ägarna.

Denne man är ingift i familjen och har bott här sedan 1976. Dörren är 150 år gammal. Stenplattorna inne på gården är ca 300 år gamla.

På de samla gatorna finns små längor med mycket enkla rum. Här bor människor som inte kan hitta eller har råd med andra bostäder. Det är ganska mörkt, trångt och risigt inne i dessa bostäder. Måste vara tufft att bo här.

Som sagt, många lever på sophämtning här.

Denna gamla kvinna satt utanför en av hutongerna. Undrar hur hennes
livshistoria ser ut?

Gatorna är små, lugna, tysta och mysiga i sin enkelhet.

Sopor, sopor. Det finns minst 500 illegala soptippar runt Beijing,
skriver Jojje i sin bok. Fast förhoppningsvis kan dessa petflaskor återanvändas.

Lever man inte på sopletande lever man kanske på att vara rickshawförare. Vilket också måste vara rätt tufft. En tupplur kan nog behövas då och då. 

I dessa kvarter har alla inte egen toalett utan kollektiva. Det luktar, kan jag berätta.

Denna kvinna har just varit på toaletten nedan.
Hon satt på den höga toan, men mest är det ståtoor.

Hösten är här och snart kommer vintern. Så mopederna och vesporna
får nu sina vinterkläder för att skydda förarna en smula från den ibland mycket bitande kylan.

Den lokala bagaren håller till här.

Efter cykelturen återförenades jag med gästerna - Maria, Ulf, Carina och Mats -
och vi åt en rykande varm hotpot tillsammans.

Dagen avslutades uppe i Trumtornet där vi fick lyssna på en mäktig
trumuppvisning innan vi tog oss hemåt med buss.

Några solskenshistorier & ett attentat (?)

1. Internet fungerar igen!!! Hurra! Men de senaste dagarnas blockerade Internet visar hur lätt man kan bli avstängd från nästan allt vad kontakt med omvärlden heter.

2. Idag lyser solen från en blå himmel och luften är ovanligt bra. Igår var det tvärtom, riktigt hemskt.

3. Bäst av allt: 
I lördags åkte Roland och jag med våra vänner till Himmelens Tempel i södra Beijing. Vi åkte taxi och jag tappade min telefon i bilen. Taxin hann åka iväg innan jag upptäckte det. Ringde då till min telefon många gånger från Rolands telefon. Efter ett bra tag ringde det på Rolands telefon och en kvinna började prata på kinesiska. Jag kastade mig då över en ung kinesisk kvinna som fanns i närheten och hon kunde tack och lov lite engelska. Hon översatte samtalet och berättade att jag skulle vänta på samma plats och att taxichauffören skulle komma tillbaka och återlämna min telefon. Jag stod på samma fläck i 40 minuter och sen kom han och återlämnade min telefon! Tack!!! Det är inte telefonen sig som är det viktigaste utan all information och alla hjälpmedel jag har på den. Han fick en slant för besväret. Efter en stund ringde det sen på min telefon och en kinesisk kvinna, troligen från taxicentralen, frågade (efter vad jag förstod) om jag fått tillbaka min telefon. Telephone ok - sa jag och tackade flera gånger. Vilken lättnad!

4. Efter att ha läst färdigt boken, Peking - förändringarnas stad, vilken jag varmt rekommenderar till alla med intresse för livet här (vet att jag upprepar mig nu), kommer jag att få träffa den unge, kunnige journalisten på en lunch. Dels kan jag köpa fler böcker åt andra intresserade svenskar i Beijing och dels får jag ju chansen att få veta mer om denna stora stad. Spännande!

Till sist:
Igår hände en olycka? / attentat? på en av världens mest välbevakade platser. En bil kraschade/exploderade utanför ingången till Förbjudna Staden. Ganska otroligt för oss alla som sett denna plats. Kina försöker på alla sätt tysta ner denna nyhet. Men mer om detta kan du läsa här:

http://www.bbc.co.uk/news/world-asia-china-24672291

Slut på bloggandet?

De senaste dagarna har det varit väldigt svårt att komma ut på Internet, både på min gmail och på andra sidor. Detta trots att jag har en sk VPN-tunnel. Vad händer? Är detta en del av Kinas nya IT-strategi? Jag har ju tidigare berättat om restriktioner när det gäller Internetanvändandet inom Kina. Jag vet inte vad som händer, men då jag nu efter mycket väntande kommit fram till min blooggsida vill jag skriva detta.

Jag har hittat en ny webbsida som heter www.inbeijing.se som alla ni som är intresserade av fördjupande nyheter om Kina kan läsa. Det är en webbsida som skrivs av en svensk journalist i Beijing tillsammans med andra journalister i Sydostasien och de vill ge oss lite mer information än vad andra nyhetsmedier gör. Här finns mycket att läsa om man vill. Mycket som både informerar oss och som också borde oroa oss. Kina är på stark frammarsch.

Denne journalist, Jojje Olsson, har även skrivit en bok som jag har köpt av honom. Den heter Peking - förändringarnas stad. Bör läsas av alla med intresse för denna stad och för vad som händer i denna del av världen. Kina - snart världens ledande stormakt? Eller redan nu?

Våra vänner, Mats, Carina, Ulf och Maria har varit här i en drygt i en vecka och vi har hunnit uppleva och göra mycket tillsammans. I morse åkte de till Xian med tåg och återkommer till Beijing på onsdag. Hoppas det går bra för dem.

Roland är åter i Zhangjiakou och kämpar på. Undrar gör vi också hur det ska för Volvo personvagnar här i Kina. Mycket är osäkert.

Innan jag förlorar kontakten med Internet skyndar jag mig att skicka iväg detta inlägg.

Hälsningar från Åsa

Ett annat exempel på Kinas stora problem

Jag har sent omsider hittat ett webbadress av stort intresse för mig. Några svenska journalister i Kina och i andra länder i Sydostasien har startat en blogg för att ge en fördjupat information om vad som händer i denna del av världen. Är du intresserad kan du gå in på denna webbadress:

www.inbeijing.se

Här kommer ett exempel på ett av deras senaste nyhetsbrev:

"Jag har tidigare här på InBeijing ofta skrivit om Pekings fruktansvärda luftföroreningar, vilka ofta når nivåer som Världshälsoorganisationen (WHO) förknippar med hjärnskador och hjärtattacker.

Men de senaste dagarna har en annan nordkinesisk stad, nämligen Harbin, varit inhöljd i ett moln av smog ännu tjockare än vad som var fallet under Pekings "rekordföroreningar" i januari i år.

I Harbin, hem till över 10 miljoner människor, har nivåerna av PM 2,5 de senaste dagarna flera gånger överstigit 1 000.

PM 2,5 är benämningen på farliga partiklar. WHO rekommenderar att medelvärdet av denna nivå under ett dygn bör ligga under 20.

Så var alltså inte fallet i Harbin under veckans början. I måndags rapporterades sikten i delar av staden vara mindre än 10 meter, och under eftermiddagen beslutade stadens flygplats att ställa in samtliga avgångar.

Vidare orsakade smogen flera trafikolyckor, och Harbins skolor och dagis stängdes ner, skriver New York Times:

Despite government warnings to stay home, cars with headlights turned on were moving no faster than pedestrians and honking frequently as drivers struggled to see traffic lights meters away, the city’s official news site said.

At an emergency meeting called at 6 a.m., the authorities decided to close all schools and kindergartens, the report said. The local police also shut several highways at 7 a.m., but not before the smog caused two pile-ups, which left one truck driver injured, the official Xinhua news agency reported.

Också i den angränsande provinsen Jilin resulterade smog och föroreningar i minst fjorton trafikolyckor under söndagskvällen.

Antalet patienter som strömmat till Harbins sjukhus med respiratoriska bekymmer under dessa dagar har enligt lokala medier ökat med 30 procent.

Smogen blev till då centralvärmen under förra veckan slogs på i Harbin, som är en mycket kall stad belägen just på gränsen till Sibirien. Liksom i andra delar av norra Kina eldar man med kol för att förse husen med centralvärme under vinterhalvåret.

Vidare menar de lokala myndigheterna att bönder som eldar resterna av sin majsskörd, samt bristen på vind de senaste dagarna, också gjort sitt för att bidra till rekordsmogen."

Efter att ha läst detta undrar jag hur vi ska få det i Beijing under den kommande vintern. Här har kylan ännu inte kommit. Men . . .  Jag skriver som jag gjort tidigare. Det är tur för oss att vi ska flytta hem till Sverige igen.

Att sitta i husarrest

Det är viktigt att komma ihåg att Kina är en diktatur, även om det ibland på ytan inte ser ut så. Ett exempel är detta:

Källa: http://www.svt.se/kultur/konst/ai-weiwei-skickar-en-stol-till-stockholm

Ai Weiwei skickar en stol till Stockholm

SVT har träffat den kinesiske konstnären Ai Weiwei, nyutnämnd jurymedlem på Stockholms filmfestival, under hans husarrest i Peking.

PUBLICERAD 9 OKTOBER 2013 - 16:39 – UPPDATERAD 9 OKTOBER 2013 - 23:08

Om knappt en månad inleds Stockholms filmfestival. I festivaljuryn finns företrädare från filmbranschen, men en plats reserveras varje år för en särskild kulturpersonlighet från en annan konstform än film. Den personen är utsedd men kommer inte att kunna närvara i år. Det handlar om den kinesiske konstnären och dissidenten Ai Weiwei.

Känd regimkritiker

Han tar emot i sin ateljé i nordöstra Peking. Den världsberömde konstnären är en av de skarpaste kritikerna av den kinesiska regimen.

Han verkar upptagen, har bråttom, säger att han ständigt har många projekt på gång  – så varför då ännu ett – varför ingå i juryn för en svensk filmfestival?

– Jag vill alltid vara med där det händer, säger Ai Weiwei. Och i synnerhet när det gäller en festival som stöttar yttrandefrihet. Jag känner mig hedrad att få vara med.

Får inte tillstånd att lämna Kina

Men jurymedlemmen Ai Weiwei får räkna med att granska de nya filmerna här i Peking. Till Sverige - eller över huvud taget utanför Kina – kan han inte resa.

– Jag kan inte resa till Stockholm, står fortfarande under en sorts ”mjuk husarrest”, säger Ai Weiwei. Mitt pass har myndigheterna tagit hand om.

Internationellt sett är han Kinas mest kände konstnär. Han använder en mängd olika uttrycksmedel i sitt konstutövande, inte minst spektakulära installationer som väckt uppmärksamhet världen över. Han var en av flera bakom utformningen av OS-arenan Fågelboet här i Peking.

Ai Weiwei är en notorisk kritiker av Kinas kommunistiska enpartistyre. Och han ser ingen öppning alls med den nya ledningen under presidenten Xi Jinping.

– När vi hade OS i Peking och Världsutställningen i Shanghai trodde alla att Kina var mera fritt. Men under åren som gått efter det har bara fler och fler hamnat i fängelse. Det gäller exempelvis författare, konstnärer och poeter.

Skickar en stol till Stockholm

Till Sverige kommer alltså ingen Ai Weiwei. Däremot – om allt går i lås – anländer ett konstverk som han jobbar på just nu. En stol, hans egen tomma stol, som ska symbolisera ofriheten i Kina. Den ska förhoppningsvis få tillstånd att resa till Stockholms Filmfestival.

Fragant Hills en solig oktobersöndag

I söndags gjorde jag en utflykt tillsammans med Roland, Ann-Marie (SWEA-bekant) och hennes man Bengt. Till samma plats tog sig ca 100 000 kineser också. De ville väl också se höstfärgerna på Fragrant Hills och njuta av utsikten. Vi hade det bra trots trängseln och utsikt fick se. Men jag tror inte vi gör någon mer söndagsutflykt till ett sådant ställe. Det är bara för mycket folk helt enkelt. Ännu hade inte de röda löven hunnit bli så många, men de som fanns var mycket populära. Helst ska man ju ha med sig ett eller flera hem!

Vad är då Fragrant Hills? Läs här:

Källa: http://www.travelchinaguide.com/attraction/beijing/fragrant.htm

Situated in the east part of western hills, 28 kilometers (17 miles) northwest of the city, it is very large, made up of hills and forest covering 160 hectares (395.4 acres). Both its natural sceneries and cultural relics are abundant. Xianglu Peak (Incense Burner Peak), 557 meters (1827.4 feet) high, is its highest peak.

It was first built in 1186 in the Jin Dynasty (1115-1234) and later extended to a large scale in the Yuan and Ming dynasties. In 1745, Emperor Qianlong (1711-1799) ordered the addition of many new halls, pavilions and gardens and gave it a new name, Jingyi Garden (Garden of Tranquility and Pleasure). Unfortunately, in 1860 and 1900 after the Summer Palace and the Yuanming Yuan (the Old Summer Palace) were set on fire, lots of relics in the Fragrant Hills were damaged by foreign troops. Since 1949, with a half-century's restoration and development by Chinese government, it has been recognized as one of the ten most famous parks in Beijing.

The most spectacular natural scenery in it is the red smoke tree leaves over the mountains. When autumn arrives, fiery red leaves blanket the entire mountain. Every year, thousands of tourists come to it. The cable cars are a great way to take in the beautiful scenes.

Efter en ganska lång tunnelbaneresa och därefter en seg bussresa /trafikstockning) kom vi så fram till vårt mål. Där såg det ut så här!

Efter vägen upp mot ingången var det full kommers - här ser ni de populära
kanderade frukterna.

Solrosblomfröhus, eller vad det kan heta, kan du köpa här.

Bengt, Ann-Marie och Roland tar sig uppåt i folkvimlet.

Det gäller att synas och höras, då kan en megafon vara bra att ha!

Spunnet socker smakar gott även i Kina.

Snart framme vid entrén - ser ni den?

Här är den! Vacker!

Efter den stenlagda vägen upp mot toppen underhölls vi av flera artister,
som passade på att tjäna en extra slant.

Till slut hittade vi en lugn vrå där vi kunde fika.

Många souvenirer till salu - de pressade, röda löven är mest populära.

Törstig? Har pressas sockerrör till en söt dryck.

Varför tog vi inte linbanan upp?

Efter vägen satt också olika hantverkare och tillverkade och sålde sina alster.
 Fantastisk fin vikkonst görs här av torkade vassblad.

En blind man spelar på sin tvåsträngade fiol.

Törstig igen? Det tar på krafterna att gå brant uppför i värmen.
En gurka kanske kan passa?

De sedvanliga röda lyckönskningsamuletterna kunde köpas lite här och där
och hängdes gärna upp i träden.

Här nedan ligger mångmiljonstaden Beijing.

Huvudbonader av olika slag är poppis här - här ser ni en variant.

Uppe på toppen! Och där vi var vi många . . .

Dom här två männen lyckades trots det tränga sig fram till utsiktsplatsen. :)

Överallt efter gångarna och bland träden satt picknickande besökare.

Dags att börja leta efter vägen neråt. Vi tänkte åka linbana ner, men kön var så lång
att vi fick tänka om.

Så vi ställde oss i gåkön och tog oss långsamt neråt igen.

Roland med Beijing under sig.

Några ska uppåt och andra nedåt. De gäller att samsas.

Tänk om vi ändå hade fått åka linbana - det kändes i knän och vader. Vi gick ju mer än
20 000 steg denna dag, berättade Ann-Marie, som har koll på sådant.

Några klättrade upp i träden för att fotas, andra - som Bengt här - höll sig under dem.

Vad gör man inte för att flickvännen ska få med sig ett rött blad hem?

Vid foten av berget finns denna fina damm och flera vackra tempelbyggnader.

Snart nere igen. Här läskar vi oss med nypressad granatäppeljuice. Gott!

Sen var vi förstås väldigt många som skulle hem igen. Det tog lång tid innan bussen kom och den var fullproppad av folk. Framåt halv sju på kvällen var vi äntligen hemma. Som sagt, det dröjer innan vi gör någon liknande söndagsutflykt igen! :)