Fragant Hills en solig oktobersöndag

I söndags gjorde jag en utflykt tillsammans med Roland, Ann-Marie (SWEA-bekant) och hennes man Bengt. Till samma plats tog sig ca 100 000 kineser också. De ville väl också se höstfärgerna på Fragrant Hills och njuta av utsikten. Vi hade det bra trots trängseln och utsikt fick se. Men jag tror inte vi gör någon mer söndagsutflykt till ett sådant ställe. Det är bara för mycket folk helt enkelt. Ännu hade inte de röda löven hunnit bli så många, men de som fanns var mycket populära. Helst ska man ju ha med sig ett eller flera hem!

Vad är då Fragrant Hills? Läs här:

Källa: http://www.travelchinaguide.com/attraction/beijing/fragrant.htm

Situated in the east part of western hills, 28 kilometers (17 miles) northwest of the city, it is very large, made up of hills and forest covering 160 hectares (395.4 acres). Both its natural sceneries and cultural relics are abundant. Xianglu Peak (Incense Burner Peak), 557 meters (1827.4 feet) high, is its highest peak.

It was first built in 1186 in the Jin Dynasty (1115-1234) and later extended to a large scale in the Yuan and Ming dynasties. In 1745, Emperor Qianlong (1711-1799) ordered the addition of many new halls, pavilions and gardens and gave it a new name, Jingyi Garden (Garden of Tranquility and Pleasure). Unfortunately, in 1860 and 1900 after the Summer Palace and the Yuanming Yuan (the Old Summer Palace) were set on fire, lots of relics in the Fragrant Hills were damaged by foreign troops. Since 1949, with a half-century's restoration and development by Chinese government, it has been recognized as one of the ten most famous parks in Beijing.

The most spectacular natural scenery in it is the red smoke tree leaves over the mountains. When autumn arrives, fiery red leaves blanket the entire mountain. Every year, thousands of tourists come to it. The cable cars are a great way to take in the beautiful scenes.

Efter en ganska lång tunnelbaneresa och därefter en seg bussresa /trafikstockning) kom vi så fram till vårt mål. Där såg det ut så här!

Efter vägen upp mot ingången var det full kommers - här ser ni de populära
kanderade frukterna.

Solrosblomfröhus, eller vad det kan heta, kan du köpa här.

Bengt, Ann-Marie och Roland tar sig uppåt i folkvimlet.

Det gäller att synas och höras, då kan en megafon vara bra att ha!

Spunnet socker smakar gott även i Kina.

Snart framme vid entrén - ser ni den?

Här är den! Vacker!

Efter den stenlagda vägen upp mot toppen underhölls vi av flera artister,
som passade på att tjäna en extra slant.

Till slut hittade vi en lugn vrå där vi kunde fika.

Många souvenirer till salu - de pressade, röda löven är mest populära.

Törstig? Har pressas sockerrör till en söt dryck.

Varför tog vi inte linbanan upp?

Efter vägen satt också olika hantverkare och tillverkade och sålde sina alster.
 Fantastisk fin vikkonst görs här av torkade vassblad.

En blind man spelar på sin tvåsträngade fiol.

Törstig igen? Det tar på krafterna att gå brant uppför i värmen.
En gurka kanske kan passa?

De sedvanliga röda lyckönskningsamuletterna kunde köpas lite här och där
och hängdes gärna upp i träden.

Här nedan ligger mångmiljonstaden Beijing.

Huvudbonader av olika slag är poppis här - här ser ni en variant.

Uppe på toppen! Och där vi var vi många . . .

Dom här två männen lyckades trots det tränga sig fram till utsiktsplatsen. :)

Överallt efter gångarna och bland träden satt picknickande besökare.

Dags att börja leta efter vägen neråt. Vi tänkte åka linbana ner, men kön var så lång
att vi fick tänka om.

Så vi ställde oss i gåkön och tog oss långsamt neråt igen.

Roland med Beijing under sig.

Några ska uppåt och andra nedåt. De gäller att samsas.

Tänk om vi ändå hade fått åka linbana - det kändes i knän och vader. Vi gick ju mer än
20 000 steg denna dag, berättade Ann-Marie, som har koll på sådant.

Några klättrade upp i träden för att fotas, andra - som Bengt här - höll sig under dem.

Vad gör man inte för att flickvännen ska få med sig ett rött blad hem?

Vid foten av berget finns denna fina damm och flera vackra tempelbyggnader.

Snart nere igen. Här läskar vi oss med nypressad granatäppeljuice. Gott!

Sen var vi förstås väldigt många som skulle hem igen. Det tog lång tid innan bussen kom och den var fullproppad av folk. Framåt halv sju på kvällen var vi äntligen hemma. Som sagt, det dröjer innan vi gör någon liknande söndagsutflykt igen! :)