Museiväder igen

Under januari månad har vi plågats mycket av den förorenade luften i Beijing. Luftvärdena har varit och är katastrofala. Idag har vi dessutom underkylt regn och ute är det blixthalka. Is överallt!

Efter att ha hållit mig hemma några dagar kände jag ändå att jag måste lämna lägenheten för en stund, så jag halkade mig iväg de ca 500 metrarna till Art Museum of Beijing Fine Art Academy. Jag har varit där en gång tidigare med en väninna och vi hade egentligen planerat att gå dit tillsammans idag igen, men p g a halkan kunde hon tyvärr ta sig hit idag.

Förra gången vi var där såg vi bl a en massa fina bilder av konstnären Li Keran med vattenbufflar som centralt motiv.


Här får nu först veta lite mer om detta djur:
I Kina har det tåliga arbetsdjuret vattenbuffel haft mycket stor betydelse för jordbruket och försörjningen, fram för allt söder om Gula floden. Traktorn börjar i viss utsträckning på sina håll ersätta buffeln. Men det är egentligen bara buffeln som klarar att dra plogen över de vattenfyllda risfälten.
Vattenbuffeln blir nästan två meter hög och tjurarna kan väga över 800 kg, korna något mindre. Med de breda klövarna klarar sig buffeln bra i sanka och gyttjiga trakter. Den lever fr a i fuktiga miljöer, t ex längs floder, i träskmarker och i sumpskogar. Buffeln är lätt att tämja och har varit husdjur i minst 3000 år!

När jag kom dig idag hade de bytt utställning och nu var temat kalligrafi. Det fanns ingen information alls på engelska, så jag fick gå runt och titta och fundera alldeles på egen hand. Tyvärr kan jag inte läsa kinesiska och har därför ingen aning om vad det står på dessa bilder. Texter, dikter, propaganda? Jag vet inte. Konstaterade att just dessa kalligrafier var gjorde under 1950-och 60 talet. Undrar vad dessa konstnärer tänkte då? Hur hade de det i Maos Kina när Det stora språnget genomfördes och många människor led och dog av svält och under den uppseglande Kulturrevolutionen. Och hur var det i Sverige på 50- och 60 talet? Minns ni? Det känns som mycket länge sedan . . .

Den Kinesiska skriftens historia
Hur gammal är den Kinesiska skriften?
Det har hittats sköldpaddeskal i Kina som är 8 600 år gamla med 11 symboler som "har likheter med skrivtecken". Det finns även en 8 000 år gamla inristning i en grotta i Kina av ungefär samma kvalité. Om detta är Kinesisk text eller inte är forskarna inte överens om. Dock har det hittats en del 4 800 gamla ben och sköldpaddeskal med skrivtecken som definitivt har kopplingar till dagens skiftspråk. Dessa fynd kallas Orakelben.

För ca 1 800 är sedan så intog skrivtecknen det utförande som de har idag. Den sk Standardskriften 楷书 (kǎishū) tog form. Mer eller mindre är det så här Kinesiska skrivtecken ser ut idag.

Det sista(?), eller i alla fall senaste förändringen av de Kinesiska skrivtecknen gjordes under 1900-talet då de Förenklade skrivtecknen 简体字 (jiǎntǐzì) skapades för att göra det enklare att skriva fort. Förändringen innebär enkelt uttryckt att en del frekvent använda komplicerade tecknen fick färre streck och enklare utförande.

Det var jag och ca 15-20 personal som hade glädjen att njuta av detta vackra museum idag. Undrar vad den sysslolösa personalen gör hela dagarna? Eftersom de inte kan någon engelska kunde vi inte prata med varandra.

Alla målningar har en eller flera röda stämpeltryck, det kan vara konstnärens namn och olika välgångsönskningar. Tänk att stämplarna betyder så mycket här än idag! Dokument av alla de slag ska alltid förses med en eller flera stämplar för att bli giltigt.

För ca 2 500 år sedan började det bli populärt att göra stämplar och sigill, och då började Stämpelskrift 篆书 (zhuànshū) användas Denna skrift användes högfrekvent i ca 500 år, men lever kvar är i dag och man ser den oftast form av stämplar och logotyper.

På de två översta våningarna i detta museum finns en permanent utställning med just stämplar. Här får ni se några:

Nu är det dags för mig att packa. Ska åka till Zhangjiakou i eftermiddag för att i morgon delta i en nyårsfest för Volvoanställda med familjer. På söndag ska vi åka slalom i en skidort några mil norr om ZJK. Till Beijing kommer jag inte åter förrän på tisdag! Tur är det! :)

Smoggig söndag

Vad gör man en smoggig janaurisöndag i Beijing? Man äter t ex en god och lång frukost och sen åker man till något av Beijings alla fina, stora och välordnade museer. Det finns massor, säkerligen mer än 50, museer här och jag känner bara till några få. I söndags åkte vi till ett av dem, Beijing Planning Exhibition Hall, tillsammans med Monica, Pär, Carin och Anders.

Detta stora museum visar olika modeller, bilder, filmer (både 2, 3 och 4-D film)  och planer över Beijing förr och nu. Staden är enormt stor och så också framtidsvisionerna. Museet var inte välbesökt, liksom så ofta här, så vi kunde ströva omkring ostörda och titta på och uppleva allt. Undrar om staden kommer att kunna växa och utvecklas på det sätt som man hoppas? Luftföroreningen, trafiken, fattigdomen och trängseln ser man ju inget av här.

Nytt och gammalt möts i olika visioner.

Modell över OS-området med det sk fågelboet i rosa belysning.

Film- och spegelrum som gav liv åt bilderna.

Modell över Förbjudna staden.

Väggmodell i metall över Beijing. I mitten i guld Förbjudna staden

Carin och Monica begrundar Beijing från ovan.

Det som inte var uppbyggt som modell fanns som foton i golvet, bl a Park Avenue där vi bor.

"Vår" utsikt som modell.

"Vår" utsikt som belyst modell.

Det finns mycket modern och futuristisk arkitektur i Beijing, men tyvärr är det ofta svårt att se och uppleva den från gatunivån.

Förbjudna staden med omkringliggande hutongar. Bebyggelsen närmast stadens centrum  får inte vara så hög för att inte överglänsa det gamla kejsartemplet.

Det finns mycket man kan säga om Kina och Beijing, men en sak är då säkert: de är duktiga på stadsplanering, logistik och arkitektur.

Som avslutning på en smoggig söndag kan man gå och få Thai-massage i 90 minuter och därefter gå hem och äta rotmos och wienerkorv. Det gjorde vi och det var härligt!

Sitta på en sten & hitta rätt punkt

I tisdags satt jag på en sten, men vindarna och drakarna var inte med mig. Blommorna gav mig extra chanser, men det hjälpte inte denna gång. Jag hade roligt i alla fall och skrattade mycket. Vad var det jag gjorde? Jo, jag spelade mahjong.

Man bygger upp en kvadratisk mur som man plockar stenar från under spelets gång.

Mahjong! Här satt den. Men inte för mig utan för Ann-Marie!

Vi spelar och pratar och skrattar och dricker cappuccino, men räknar inte poäng så noga.

Idag har jag hört om och letat efter akupressur- och akupunkturpurpunkter. Intressant och roligt. Varför funkar akupunktur på ganska många människor? Är det ett primitivt nervsystem som påverkar vår "gamla", djupt liggande hjärna? Vad det än är visar modern forskning att något händer i hjärnan och i kroppen när man behandlas enligt dessa metoder.

Vår lärare hade med sig en samling "stämgafflar", närmare bestämt 12 stycken stämda efter 12-tonsskalan.  Med dem behandlar hon patienter. Hon slår på gaffeln så att den vibrerar och trycker den sedan mot olika punkter på kroppen. Kändes skönt när jag prövade. Vibrationerna följer kroppens kanaler/meridianer.

Från början använde man stenar för att göra akupunktur. Kunskapen är gammal, flera tusen år. Nålar började man använda för ca 2000 år sedan. Och det var inga tunna nålar precis . . .

Vi fick nålar i öronen, tunna nålar som används idag. Det var skönt det också. Skapade en känsla av avspänning och harmoni.

Roland har varit i Sverige i snart två veckor, men kommer tillbaka på fredag. Skönt! Jag saknar honom. Han har inte fått så goda nyheter om Volvos situation i Kina, men jobbar på och avvaktar nya besked.

Harbin - Lilla Moskva

I helgen som gick åkte jag på en fantastisk kortresa till Harbin i norra Kina. Jag reste med en organisation som heter China Culture Center, som anordnar både kurser och resor för främst turister och västerlänningar boende i Beijing. Vi var en grupp om tio personer som åkte tillsammans och hade trevligt. Tänk så många olika möten jag får göra nuförtiden.

Harbin är en stad på subprovinsiell nivå i Manchuriet i nordöstra Kina, på floden Songhuas södra strand. Staden är huvudort i provinsen Heilongjiang. Harbin är ursprungligen ett manchuriuskt ord som betyder "platsen där man torkar fiskenät". Ändå fram till 1800-talet var detta en liten fiskeby, men sedan kom ryssarna och gjorde platsen till ett handels- och transportcentrum. Därför är ett av smeknamnen på denna stad Lilla Moskva. Harbin har ett annat smeknamn "Pärlan på svanens hals", syftande på Heilongjiang, som på en karta liknar en svan.  Staden ligger nära den ryska gränsen och kylan från Sibirien. Vintrarna här är mycket kalla, minus 30 C är vanligt. När vi var där pendlade temperaturen mellan minus 15 och 29 grader.

Liksom det mesta här i Kina växer staden snabbt och har idag ca 5 miljoner invånare. Det märktes - bl a pga av den dåliga luften, tyvärr. Harbin är en potentiell kandidat till Olympiska vinterspelen 2022.

Efter att ha sett Harbin kan jag instämma i följande citat hittat på nätet:

Jukkasjärvi må ha världens största ishotell, men jämfört med isstaden i kinesiska Harbin i Heilongjiang-provinsen står sig det svenska hotellet slätt. Parken, som är 750 000 kvadaratmeter stor, är helt gjord av is och snö.:)

Först får ni göra en tur i Snöskulpturparken. Här hålls årligen stora, internationella tävlingar i snöskulptering:

Sen åker vi vidare till Isskulpturparken. 10000 människor bygger denna park under en månad. Den är sedan öppen i två månader:

Nu är det dags att åka på safari i den Sibiriska Tigerparken. Här finns ca 7000 tigrar och några andra större kattdjur:

Varför inte passa på att ta ett vinterbad i Songhuajiang floden? Vi tittade bara på och det var kallt nog!

Tre av mina frusna resekamrater.

Nu är det dags för en stadstur i centrala Harbin, där det fortfarande finns många spår av den ryska kulturens inflytande.

Här görs den goda och kända glassen. Köps och äts året om!

Kaffe och vodka. Kändes gott i kylan!

Ryskinspirerat cafe

Populärt ryskt bageri. Här fick man stå i kö länge om man ville köpa bröd.

Ser ni vem som har hittat hit?

Ja, den lilla snabba rundturen är nu slut. Jag hade som sagt en mycket rolig och upplevelserik helg. Kände faktiskt att jag längtade efter riktig, vit och kall vinter i Sverige.