Yolanda - ny lärare i kinesiska och ett livsöde

Jag har väl mer eller mindre gett upp mitt hopp om att lära mig tala kinesiska - det är svårt och jag har ingen att prata med i det dagliga livet - men jag tänker ändå fullgöra mina 50 h timmar som vi får av Volvo. Så idag var det dags igen. Min förra lärare har slutat, vilket jag har berättat om tidigare, så idag träffade jag en ny, ung och duktig lärare. Hennes engelska namn är Yolanda. Hon är 22 år. Med västerländsk tideräkning blir det 21 år, här i Kina menar man att man är 1 år när man föds.

Vi kämpade på med olika fraser på kinesiska, men det som berörde mig mest var hennes livsöde. Yolanda är den tredje dottern i en familj från södra Kina. Hennes föräldrar arbetade med trafikfrågor i den regionala regeringen och hade alltså fina jobb. Hennes pappa var chef på en av avdelningarna. De fick tre döttrar trots enbarnspolitiken. Den första kunde de behålla, de andra två (som föddes i hemlighet) placerades ut hos olika släktingar i andra delar av Kina. De fick andra namn för att denna hemlighet inte skulle avslöjas. Hennes mamma "sjukskrev" sig när graviditeten blev synlig. Så när Yolanda var 1 månad gammal skickades hon till släktingar i en annan region. Hon hade det bra och blev älskad som om hon var deras egen dotter. Detta par hade då redan två barn, men det får man ha på landsbygden. När hon var 9 år fick hon reda på sanningen och "blev vuxen" över en natt, berättade hon. Om hennes föräldrars hemlighet hade avslöjats hade de förlorat sina jobb och blivit skyldiga att betala höga böter. 

Under de tidigare åren hade hon träffat sina föräldrar och andra släktingar vid det kinesiska nyåret och vid månfestivalen på höstkanten, men då visste hon inte hur allt förhöll sig. Sedan 13-14 års ålder har hon umgåtts med sin "riktiga" familj, men det är svårt, berättade hon. Det är svårt att få en bra relation till min biologiska mamma, sa hon.

Hennes mellansyster, som också placerades ut hos släktingar, fick byta hem fyra gånger under sin uppväxt och är mycket präglad av detta. Idag är hon 30 år, men vågar inte bilda egen familj. Hem, vad är det, frågar hon sig?

Detta är mycket vanligt i Kina, sa Yolanda, och tittade på mig med sorgsna ögon. Jag har nu förstått att mina föräldrar inte hade något annat val och att de gärna ville haft en son. På denna tid kunde man inte göra fosterdiagnostik i Kina och få veta könet på det väntade barnet under graviditeten. Så . . .

Yolanda är ett hemligt barn och dessutom en flicka/kvinna - ett inte så lätt livsöde i dagens Kina.Hon sa att hon idag har accepterat sitt öde och förstår varför hennes föräldrar gjorde som de gjorde - men, . . . det hängde ett frågetecken kvar i luften efter hennes berättelse.