Vietnam

"Vietnameserna har en modern slogan: 

Vietnam är ett land - inte ett krig." 

Så står det i inledningen i den lilla reseguide jag köpte redan innan vi flyttade till Kina. För mig och andra i min generation är det nog ett bra påpekande. Jag är ju uppväxt med det sk Vietnamkriget (1945-1975). Fast här kallas det för Amerikakriget. Idag har landet - Socialistiska Republiken Vietnam - ca 90 miljoner invånare på en yta motsvarande 2/3 av Sveriges.

Enligt en amerikanska, som bor och arbetar i Vietnam sedan två år och som jag träffat på hotellet, verkar de flesta vietnameser ha lagt kriget bakom sig och ser nu framåt. Men överallt i landet kan man fortfarande se olika krigsminnen i form av bombkratrar, övergiven militär utrustning och tunnellabyrinter där hela byar gömde sig undan striderna.

Landet har en komplicerad relation till Kina, man både beundrar och fruktar sin granne i norr och har under århundraden fått kämpa för sin frihet och självständighet. Idag verkar det råda fred mellan dessa två länder. Det bor många kineser i Vietnam, ca 1 miljon, och de är oftast vietnamesiska medborgare sedan generationer.

I slutet av 80-talet övergav man planekonomin och fick då fart på landets utveckling. Under de senaste tio åren har landet öppnat sig allt mer och förutom risexporten är den internationella turismen är nu en viktig inkomstkälla. "Regimen har slappnat av, liksom det vietnamesiska folket" - står det i reseguiden, och idag är de flesta människorna här "förvånansvärt öppna, vänliga och angelägna om att träffa utländska resenärer". Men man får inte glömma att den politiska kontrollen är fortsatt hård och att yttrandefriheten är begränsad.

Slappnar av och njuter gör också vi i detta vackra och vänliga land. Återigen slås vi av hur annorlunda mentaliteten är här jämfört med i Kina. Människor är öppnare och vänliga. De ser ofta glada ut och är nyfikna och kontaktsökande. De flesta kan lite engelska, en del ganska mycket, och det underlättar förstås kommunikationen oss emellan.

Tyvärr kommer vi inte att hinna se så mycket av detta vackra land, veckan går så fort. Vi bor fint på Hyatt Regency utanför kuststaden Da-nang, ungefär mitt på landets långa kust. Sydkinesiska havets vågor rullar oavbrutet in mot stranden utanför vårt hotellrum och vi går långa strandpromenader, andas frisk luft och gör en och annan utflykt i närområdet.

Utsikt från vår uteplats.

Vågorna rullar in med stor kraft hela tiden trots att det inte blåser.

Stranden här är 3 mil lång och kallas för China Beach. Här går vi långa promenader ofta ett par gånger om dagen.

Oftast är det röd flagg = farligt/förbjudet att bada. Idag är det rödgul flagg och vi har doppat oss. Fastän man bara går ut till knädjup är vågorna starka och farliga både när de rullar in och ut igen.

Här finns ett mycket fint poolområde, med rent och ljummet vatten.

Solstolar, olika uteserveringar och vackra promenadområden finns det också. Allt är mycket vackert och välskött. Baolong hotell i Zhangjiakou, som också är 5-stjärnigt påstår de, har onekligen en del att lära!