Huli Jing – The Chinese fox

När jag var på min kurs om kinesisk medicin i onsdags fick jag bl a höra om tron på “foxfairies”. En tro som lever än idag. Kanske inte hos alla och överallt, men vår föredragshållare berättade om ett fall då just en foxfairy var orsaken till sjukdom. Vilket fick andra att berätta om liknande händelser och upplevelser. 

Jag har sökt lite informaion om foxfairies/foxspirits och förstår att denna eller liknande myter finns i många kulturer. Det finns webbsidor om mytologi, symbolik och spådom som tar upp denna företeelse. Är du kanske en räv själv?

Huli jing (Chinese: 狐狸精; pinyin: húli jīng; literally "fox spirit", hu=fox) in Chinese mythology are fox spirits that are akin (=släkt) to European fairies. Huli jing can be either good spirits or bad spirits.

In Chinese mythology, it is believed that all things are capable of acquiring human forms, magical powers, and immortality, provided that they receive sufficient energy, in such forms as human breath or essence from the moon and the sun.

The fox spirits encountered in tales and legends are usually females and appear as young, beautiful women. Foxes reached their full flower in China. Chinese foxes are earnest scholars, dedicated rakes, devoted lovers, seductresses par excellence, tricksters, poltergeists, drinking companions, karmic avengers, and always, always great moralizers.

En modern rävälva,  ingick i något spel jag hittade på nätet.

Kärnan i kinesisk medicin är att upptäcka och förstå obalanser i kroppen och att försöka återställa balansen. För att göra detta gör man observationer av hela kroppen, i synnerhet ansiktet och tungan. Man känner mycket noga på pulsen enligt ett trepunktssystem. Man räknar inte pulsslagen, utan undersöker kvaliteten på pulsen.Man lyssnar på rösten och luktar på utandningen. Man ställer också många frågor om en persons livshistoria och levnadsvanor. Därefter kan läkaren dra slutsatser och ordinera behandling för det man uppfattar som grundorsaken till obalansen. Det betyder att man ofta behandlar ett annat organ/kroppssystem än vad vi gör i västerländsk medicin. Man menar att i västerlandet behandlar man symtomen, här behandlar man roten till problemet.

Att beakta kostvanorna (utifrån både hälso- och viktaspekter) är också mycket viktigt och man frågar:
Vem var du?
Vem är du?
Vem vill du vara?

Traditionell kinesisk mat är mycket nyttig, men även här börjar många lida av sk välfärdssjukdomar. Diabetes och övervikt ökar lavinartat. Undrar vart detta kommer att leda? Så många människor, så många sjuka . . . läkemedelsindustrin gnuggar händerna! Dvs den västerländska industrin. Det moderna livet med stress gör att man inte längre tar sig tid att bota sina sjukdomar/obalanser enligt traditionen. Det tar ju tid och kräver omställning av levnads- och kostvanor! Och vem hinner och orkar det idag? Känns frågorna igen?

I förrgår prövade jag en ny massage tillsammans med en kinesisk väninna. Kinesisk hälsomassage. Hela kroppen gicks igenom och masserades under två timmar på viktiga punkter och efter kroppens meridianer. Helt underbart! Känner att den gjorde mig gott! För att hålla sig i form bör man göra det ungefär en gång i veckan. Känns ovant och ganska lyxigt att ägna så mycket tid åt sin kropp, men detta är säkert en god investering. Vad kostar det? Med medlemskort 175 kr per tillfälle!!! :)

Ps. Jag har köpt munskydd. Ska försöka lära mig att använda dem också. Visserligen är luftvärdet något bättre nu än under den katastrofala helgen, men det är fortsatt högt. Very unhealthy enligt min luftmätare. Det råder delade meningar om munskydden hjälper eller inte, men, tänker jag, det kan ju ändå inte bli sämre. Så varför inte pröva?

Beyond Index & TMC

Den här bilden visar en app på min Iphone. Appen visar vilket luftvärde som gäller timme för timme. Appen sköts av amerikanska ambassaden i centrala Beijing. I lördags, som denna bild visar, var värdet alltså 736. På de små och farligaste partiklarna var det 858. Hemska och nästan otroliga siffror. Detta var nytt rekord i Beijing vad gäller luftföroreningar. Mätskalan går mellan 0 och 500, så som det står på bilden är detta värde Beyond Index, utanför skalan. Nu har vi hunnit att vara med om både regnrekord, köldrekord och föroreningsrekord här i Beijing. Inte kul. Men är det inte så det sägs i klimatdebatten - vi går mot allt fler extremer.

På kinesisk TV gick de ut med information och rådde folk att stanna inomhus. Vi kan ju inte förstå det som sägs där, men stannade inne så mycket som möjligt ändå. Det känns, det luktar, det syns!

Idag åkte Roland till Sverige/Skövde i jobbet och jag gick på min första föreläsning om TMC - traditional chinese medicin. Detta är en mycket gammal kunskap som har sina rötter 4-5000 år tillbaka i tiden. TMC är ett holistisk och anpassningsbar kunskapsområde och används och utvecklas även i våra dagar.

Grundläggande begrepp är Yin och Yang, de nödvändiga och kompletterande motsatserna, Dao (Tao) som betyder vägen, de fem elementen (eld, jord, metall, vatten och trä) samt kroppens fem substanser - qi (livsenergi), blod, essenser, kroppsvätskor och shen (livsande).

I kinesisk medicin lägger man mycket tid och stor vikt vid diagnosen - observera, lukta och lyssna på och fråga patienten. Pulsen är mycket viktig och man känner efter på olika punkter. Tungans färg och form och beläggning är också viktig. 
Man letar efter obalanser i kroppen och ger sedan råd och behandling om hur kroppen åter kan komma i balans.

De vanligaste behandlingsmetoderna är akupunktur/akupressur, örtmediciner, olika former av massage och kost- och livsföringsråd.

Intressant! Hoppas lära mig mer om detta. Det bästa vore nog om västerländsk och österländsk kunskap möttes och befruktade varandra. Det pågår till viss del, men det finns mycket att utveckla, tror jag. 

I söndags var Roland och jag för andra gången på Thaimassage på ett Herbal Spa här i vårt bostadsområde. Då trycker och drar massören i kroppen efter de sk meridianerna och det känns mycket skönt och uppmjukande. Jag känner hur energin flödar i hela kroppen och det är så gott. :) 

Yolanda - ny lärare i kinesiska och ett livsöde

Jag har väl mer eller mindre gett upp mitt hopp om att lära mig tala kinesiska - det är svårt och jag har ingen att prata med i det dagliga livet - men jag tänker ändå fullgöra mina 50 h timmar som vi får av Volvo. Så idag var det dags igen. Min förra lärare har slutat, vilket jag har berättat om tidigare, så idag träffade jag en ny, ung och duktig lärare. Hennes engelska namn är Yolanda. Hon är 22 år. Med västerländsk tideräkning blir det 21 år, här i Kina menar man att man är 1 år när man föds.

Vi kämpade på med olika fraser på kinesiska, men det som berörde mig mest var hennes livsöde. Yolanda är den tredje dottern i en familj från södra Kina. Hennes föräldrar arbetade med trafikfrågor i den regionala regeringen och hade alltså fina jobb. Hennes pappa var chef på en av avdelningarna. De fick tre döttrar trots enbarnspolitiken. Den första kunde de behålla, de andra två (som föddes i hemlighet) placerades ut hos olika släktingar i andra delar av Kina. De fick andra namn för att denna hemlighet inte skulle avslöjas. Hennes mamma "sjukskrev" sig när graviditeten blev synlig. Så när Yolanda var 1 månad gammal skickades hon till släktingar i en annan region. Hon hade det bra och blev älskad som om hon var deras egen dotter. Detta par hade då redan två barn, men det får man ha på landsbygden. När hon var 9 år fick hon reda på sanningen och "blev vuxen" över en natt, berättade hon. Om hennes föräldrars hemlighet hade avslöjats hade de förlorat sina jobb och blivit skyldiga att betala höga böter. 

Under de tidigare åren hade hon träffat sina föräldrar och andra släktingar vid det kinesiska nyåret och vid månfestivalen på höstkanten, men då visste hon inte hur allt förhöll sig. Sedan 13-14 års ålder har hon umgåtts med sin "riktiga" familj, men det är svårt, berättade hon. Det är svårt att få en bra relation till min biologiska mamma, sa hon.

Hennes mellansyster, som också placerades ut hos släktingar, fick byta hem fyra gånger under sin uppväxt och är mycket präglad av detta. Idag är hon 30 år, men vågar inte bilda egen familj. Hem, vad är det, frågar hon sig?

Detta är mycket vanligt i Kina, sa Yolanda, och tittade på mig med sorgsna ögon. Jag har nu förstått att mina föräldrar inte hade något annat val och att de gärna ville haft en son. På denna tid kunde man inte göra fosterdiagnostik i Kina och få veta könet på det väntade barnet under graviditeten. Så . . .

Yolanda är ett hemligt barn och dessutom en flicka/kvinna - ett inte så lätt livsöde i dagens Kina.Hon sa att hon idag har accepterat sitt öde och förstår varför hennes föräldrar gjorde som de gjorde - men, . . . det hängde ett frågetecken kvar i luften efter hennes berättelse.

Fler Kinareflektioner

Idag besökte jag det sjukhus vi är anslutna till genom vår försäkring för att ta den tredje Twinrix-sprutan (hepatit A & B). Det är en del av det vaccinationsprogram vi fått genom Volvo. När jag skulle betala med mitt nya försäkringskort (Volvo bytte försäkringsbolag vid nyår) fick jag veta att det inte gällde där! IF-Sweden har inget avtal med detta sjukhus. Typiskt Volvo - tänkte jag. Det är och har varit mycket strul med vad som gäller. Men jag betalade själv 1476 RMB (ungefär detsamma i svenska kronor) och tänkte att det ordnar sig säkert. I Kina lär man sig att inte hetsa upp sig över det som inte funkar. Vi får se vad som händer.

Tänkte ändå att vi har det så bra på alla sätt och vis. Hade nyss samtalat med sjuksköterskan som gav mig sprutorna. Hon berättade på god engelska att hennes lön är så låg att hon inte kan betala av sina studieskulder eller hjälpa sina föräldrar, som börjar bli gamla. Pga enbarnspolitiken är hon förstås ensam om ansvaret. Hon berättade också att hon tidigare arbetat på ett Kinesiskt sjukhus där de ofta avvisat svårt sjuka patienter pga att de inte kunde betala sjukhusräkningen. Hon drömmer om att flytta utomlands och arbeta och få en bra lön. Då vill hon köpa ett hus och ta dit sina föräldrar. Så här det för de flesta kineser, tror jag. Undrar vart det kommer att leda? Vem med utbildning och möjligheter vill stanna i Kina om de ekonomiska villkoren inte ändrar sig?

Jag samtalade också lite med den amerikanska läkaren som jag fick besöka innan jag kunde få mina sprutor. Hon har varit i Beijing med sin familj i 3,5 år. Under denna tid har hon sett hur priserna ökat markant, trafiken intensifierats (vilket märktes tydligt när jag tog bussen hem igen - trafiken stod nästan helt stilla på flera ställen och bilköerna blev snabbt mycket långa) och luftföroreningarna blivit sämre. Hon frågar sig själv ibland varför de stannar. Men det är ju lätt att resa, sa hon. Då menade hon inte inom Kina utan till andra sydostasiatiska länder. Precis så tänker vi också. För Kina och kineserna är ett komplicerat land och folk - det var vi båda överens om. Mentaliteten och kulturen här är svår att förstå sig på. Kommer man till andra länder i närområdet är människorna mycket öppnare och "gladare". "Att förlora ansiktet" för en kines är inte tänkbart och därför talar de sällan klarspråk eller medger att de kan ha fel i någon fråga. Heller lindar de in allt i komplicerade resonemang, som vi andra inte riktigt kan begripa. Och därmed blir allt ännu mer komplicerat.

När jag kom tillbaka till Park Avenue, där vi bor, upptäckte jag att de hade satt upp många nya skyltar utanför och inom området. Grindarna för inpasserande bilar var också stängda, vilket de inte brukat vara. Vad händer här, tänkte jag? Utökad kontroll och övervakning?

Jag har försökt att slå upp ordet solicitation och funnit följande översättningar:

Bön, anropande, påkallande, hemställande
Används i följande sammanhang:
an entreaty addressed to someone of superior status
eller request for a sum of money (as in church)
eller the act of enticing a person to do something wrong (as an offer of sex in return for money)

En synonym ska vara:
allurement = lockbete

Vad är det vi inte för göra?
Be om något,anropa någon, samla in kollekt, sälja sex eller utgöra ett lockbete?

Hjälp mig om ni kan! :)

Nytt och gammalt år

Vi har nu gått in i år 2013, dvs säga en del av oss. I Kina är det ännu 2012 och nu förbereder man sig för att fira årets största högtid - Vårfesten = det kinesiska nyåret. Det kinesiska nyåret 2013 infaller den 10 februari, och då blir det ormens år. Vi lämnar alltså det magiska drakens år, som inte återkommer förrän om 12 år igen. Det är några veckor kvar och vi lever just nu både i år 2012 och 2013. Fungerar helt utmärkt - detta med tideräkning är helt klart ett överskattat fenomen! :)

Efter en fantastisk semester har idag Roland återvänt till Zhangjiakou där det är kallt, minus 15-20 grader varje dag. Här i Beijing är det flera minusgrader på nätterna, men på dagarna pendlar temperaturen runt nollan.

Själv ska jag återgå till mitt vardagsliv som innehåller olika saker varje vecka.
I morgon ska jag t ex försöka lära mig spela mahjong.

Av en bekant i SWEA-gruppen har jag fått ta del av nedanstående bild - en bild som visar en mycket imponerande grupp från Svenska Handelskammaren på Beijing på besök på China Space City. Och tänk där står jag och ser mycket "viktig" ut! :) Detta lilla referat har publicerats i en tidskrift som heter Dragon News. Om besöket kan ni läsa på min tidigare blogg, Vi ska flytta till Kina, september 2012.

Sihanouk Ville

På vår resas sjätte dag åker vi till kuststaden Sihanoukville (khmer: ព្រះសីហនុ, Preah Sihanouk, efter kung Norodom Sihanouk), det är en hamnstad i södra Kambodja, på kusten mot Thailandviken. Vi flyger från Siem Reap till Phnom Penh och blir mötta av en chaufför som kör oss till kusten. Bilresan tar 3 timmar. Vi får då på nytt möjlighet att se det kambodjanska landskapet och åker genom flera byar av olika storlek.

Vår chaufför kan en del engelska och berättar då och då om de platser vi passerar efter vägen.

I en liten större by finns det många marknadsstånd på höger sida av vägen där de säljer väldigt mycket bananer. Det är för att ytterligare några kilometer söderut finns ett tempel där man kan offra just bananer för att be om välgång på färden. Vår chaufför brukar stanna där, han kör ju denna sträcka ofta, ibland flera gånger om dagen. Och nog kan det behövas lite extra skydd, tänker jag. Stundvis är trafiken ganska intensiv och här kör man lite som vill och helst ganska fort.

När vi passerar några mindre, grönklädda berg berättar han att det är utländska företag som bedriver gruvdrift där. Gruvdrift betyder här att man gräver ur och bort bergen. Om 20 år är nog bergen borta, säger han.

Vi åker också förbi en mycket stor palmplantering. Här utvinns palmolja och chauffören berättar att odlingen ägs av en vän till premiärministern och att denne vän inte har behövt betala något för all denna mark.

En stund senare frågar jag vad det för stora, nybyggda hus vi ser en bit bort från vägen. Han säger att det är den "kinesiska ekonomiska zonen". Här har Kina låtit bygga flera små industrier, bl a för att sy upp kläder. Jag frågar vad de innebär och han tror att det råder andra lagar här.  Mindre skatt och längre arbetsdagar. Men också att många kambodjaner får arbete här.

Sihanoukville är förbunden med Phnom Penh via en 264 kilometer lång järnväg. Det tar 12 timmar för tåget att nå huvudstaden, men det transporteras endast gods. Inte människor. Det är den enda järnväg som finns i detta land. Efter Phnom Penh går järnvägsspåren vidare genom landet och slutar i Bangkok i Thailand. Man kan åka buss hit eller en privattaxi. Dessa är ofta överfulla, kanske av 6-8 personer med packning av olika slag.

Sihanoukville har på senare tid växt tack vare turistnäringen, då det i dess närhet finns stora sandstränder. Och det är till dessa fantastiska stränder vi är på väg!

Efter fem intensiva dagar med intryck och upplevelser av många olika slag ska vi nu bara vila och ha det gott. Vi är av resebyrån inbokade på ett mycket fint hotell/resort strax utanför staden och här är lugnt och vackert. Både Roland och jag känner att vi behöver inga fler utflykter eller upplevelser just nu. Vi vill bara vara. 

Så vi badar flera gånger om dagen i det underbara havet vid den fantastiskt vita och fina sandstranden. Vi läser, vilar, pratar, bloggar och äter och dricker gott, mycket gott. Och känner oss mycket privilegierade och tacksamma.

Varje morgon går vi en promenad på den ca 1 km långa stranden, sen badar vi och därefter äter vi frukost.

Vi bor på andra våningen i denna länga och har ett fint poolområde alldeles utanför.

Igår var det nyårsafton och då var det stor galamiddag på stranden.

Vi åt gott och lyssnade ett tag på underhållningen, men efter ett par timmar var vi nöjda och gick då tillbaka till vårt rum i den varma kvällen. Sen tog vi ett nattbad och tittade på stjärnor och vackert fyrverkeri.

Thailändska elddansare.

Här grillas räkor, krabbor, bläckfisk och hummer.

Dessertbordet

Den enda utflykt jag gjorde, förutom när vi åkte till en supermarket för att inköpa lite småmat att ha på rummet, var till Starfish café inne i Sihanoukville. Jag hade läst om det på Internet och kände att just dit ville jag åka. Jag tog en tuk-tuk fram och tillbaka. Starfish är ett café och samtidigt en biståndsorganisation. Det drivs av en svenska. Det finns en liten butik och ett café. Jag köpte en väska, drack kaffe med kanelbulle och skänkte pengar.

The Starfish Project got its name from the following parable:

A Buddhist monk was on the beach with his apprentice the day after a fierce storm. Thousands of starfish had been washed up and stranded on the shore. Stooping down, the monk carefully lifted a single creature and returned it to the sea. His young apprentice wondered aloud why his master bothered to do this when it made little difference to the mass of helpless creatures. As they walked along, the monk picked up another single starfish and replied, “It makes a difference to just this one.”

http://www.starfishcambodia.org/

Vår resa till Kambodja närmar sig sitt slut och denna gång har jag berättat om den nästan samtidigt som vi upplever den. En ganska märklig känsla!

Om några månader har Roland och jag känt varandra i 10 år! Om några dagar har vi varit gifta i ett år! Tänk vad mycket vi har gjort och upplevt på olika sätt under denna tid. Nästan ofattbart! Helt underbart!

I morgon eftermiddag åker vi till Phnom Penh och följande morgon flyger vi tillbaka Beijing. Äventyret fortsätter och vi tackar och tar emot! :)

Ps. Det är vinter här nu, kambodjanerna fryser, i alla fall på nätterna då det bara är ca 20 grader varmt! På dagarna är det 25-32 grader och i havet ca 26 grader. Bara så att ni vet. :)

Angkor

Cirka 6 km från Siem Reap ligger Angkor, som under khmerernas herravälde var huvudstad i Kambodja

Angkor Wat, och de andra templen omkring Angkor är Kambodjas mest besökta byggnadsverk. Runt 860 – 1400 efter Kristus, under khmerernas herravälde var Angkor huvudstad i Kambodja. Det var kung Yashovarman som lät bygga en rad av religiösa verk i staden. Detta blev sedan en tradition som följde med de efterföljande härskarna. Under 1100 talet började man att bygga Angkor Wat, och det tog sedan ungefär 40 år att bygga färdigt.

Ursprungligen var byggnaden ett hindutempel, som var tillägnat till guden Vishnu. När staden Angkor hade börjat att försvagas som politiskt och religiöst centrum, började även Angkor Wat att förfalla. Under denna tid omvandlades det hinduistiska templet till ett kloster för theravadabuddhister, vilket det är än idag. Medan denna omvandling skedde föll staden därefter i glömska för omvärlden. Det var inte förrän under 1800 talet som fransmannen Henri Mouhots väckte intresset för staden igen. Då dolde det mesta sig i djungeln och det levde tigrar och andra vilda djur där. Idag är mycket uppröjt och tigrarna är borta. Utgrävningar och restaurering pågår fortfarande. De flesta statyer och andra konstverk finns idag på muséum, men många vackra reliefer och inskriptioner finns kvar på plats. Ingen byggnad i Siem Reap får vara högre än 65 meter, dvs högre än det högsta tornet i Angkor!

Området upptogs på Unescos världsarvslista 1992. Angkor Wat är avbildat på den kambodjanska flaggan i mitten av ett rött fält. Fälten ovan och under är mörkblå. På flaggan är templet helt vitt.

Vi har varit där och det är stort, fantastiskt och förunderligt! Vi orkade inte besöka alla olika tempel, men blev tagna av det vi såg. Tänk att här fanns en gång i tiden ett fantastiskt rike med byggnader, konstverk, en avancerad teknisk kunskap och en högstående kultur.

Vi började med ett besök i soluppgången i det djungelbeväxta Ta Prohm, också kallat djungeltemplet. Vi åkte tuk-tuk dit med vår guide och njöt av den magiska morgonstämningen bland tempelruiner, djungelväxter och tjattrande papegojor.

Efter frukost åkte vi till Bayontemplet - med 216 leende stenansikten. 

Bayontemplet är det som är mest känt efter Angkor Wat. Templet har 216 leende, enorma stenansikten placerade på 37 torn, de är uthuggna i massiva stenblock.

Leende, men inte av sten! :)

Vår guide, Pheara, pratade mycket, ofta och gärna på en ganska obegriplig engelska. Tack och lov tog Roland hand om honom en del så att jag fick chans att ströva omkring själv för att titta och fota.

Schack spelade man även då!

Dansar i vackra kläder gör man nu liksom då!

Det var med hjälp av elefanter som man en gång i tiden byggde alla dessa stora tempel. Idag finns det knappast några elefanter kvar i Kambodja. . .

På seneftermiddagen och kvällen besökte vi det mest kända templet, Angkor Wat. Vi började med att bese det från en luftballong och vandrade sedan omkring i templet i solnedgången.

Allra sist denna dag gick vi en stund i de centrala kvarteren i Siem Reap, gjorde pedikyr och manikyr, åt lite mat och tittade på det ganska intensiva nattlivet.

Följande dag, efter lite sovmorgon!, besökte vi först templet Bakong i det sk Roulus Gruop, ett mycket gammalt område som ses som Khmerarkitekturens och dess konsts vagga.

Kostaty - kor vördades här som heliga.

En liten flicka som lekte och tiggde och vilade inne bland ruinerna.

Ett nybyggt buddistkloster låg alldeles bredvid.

Här fanns många elefantskulpturer - mer eller mindre hela.

Mitt emot detta tempel fanns ett barnhem som vi också besökte. Barnen får lära sig olika hantverk och gör saker som de sedan säljer. På eftermiddagen får de undervisning i en enkel skolsal.

Det fanns flera vävstolar och man väver bl a olika khmersjalar.

Jag vet inte varför det blir två av denna bild - går inte att ta bort för då försvinner allt!

Här gör man konstverk i läder genom att spika olika hål i läderbiten.

 Den här pojken har gjort den elefant i läder som vi köpte.

 Här gör man reliefer i sandsten.

En av två skolsalar.

Vi stannade efter vägen och åt en mycket god kambodjansk lunch på en restaurang som låg vackert vid en liten flod.

Efter maten vilade vi en stund i hängmattor under ett tak.

Till sist besökte vi Beng Mealea, ett tempel mitt djungeln. Ett tempel som djungeln gjort till sitt, troligtvis för alltid.

På skylten står det att området är minsanerat. Ännu idag dör och skadas människor i Kambodja av exploderande minor - rester från både Vietnamkriget och senare stridigheter i landet.

Vår guide tyckte att jag denna dag såg ut som Hillary Clinton! Vad tycker ni?

Lianerna håller väl att gunga i.

Små dammar med grumligt vatten, det var i sådana här barnen vi tidigare mött fyllde på sina vattenflaskor!


Vi avslutar dagen med helkroppsmassage och en lugn kväll på hotellet. Imorgon bär det av till Sihanoukville!