Sihanouk Ville

På vår resas sjätte dag åker vi till kuststaden Sihanoukville (khmer: ព្រះសីហនុ, Preah Sihanouk, efter kung Norodom Sihanouk), det är en hamnstad i södra Kambodja, på kusten mot Thailandviken. Vi flyger från Siem Reap till Phnom Penh och blir mötta av en chaufför som kör oss till kusten. Bilresan tar 3 timmar. Vi får då på nytt möjlighet att se det kambodjanska landskapet och åker genom flera byar av olika storlek.

Vår chaufför kan en del engelska och berättar då och då om de platser vi passerar efter vägen.

I en liten större by finns det många marknadsstånd på höger sida av vägen där de säljer väldigt mycket bananer. Det är för att ytterligare några kilometer söderut finns ett tempel där man kan offra just bananer för att be om välgång på färden. Vår chaufför brukar stanna där, han kör ju denna sträcka ofta, ibland flera gånger om dagen. Och nog kan det behövas lite extra skydd, tänker jag. Stundvis är trafiken ganska intensiv och här kör man lite som vill och helst ganska fort.

När vi passerar några mindre, grönklädda berg berättar han att det är utländska företag som bedriver gruvdrift där. Gruvdrift betyder här att man gräver ur och bort bergen. Om 20 år är nog bergen borta, säger han.

Vi åker också förbi en mycket stor palmplantering. Här utvinns palmolja och chauffören berättar att odlingen ägs av en vän till premiärministern och att denne vän inte har behövt betala något för all denna mark.

En stund senare frågar jag vad det för stora, nybyggda hus vi ser en bit bort från vägen. Han säger att det är den "kinesiska ekonomiska zonen". Här har Kina låtit bygga flera små industrier, bl a för att sy upp kläder. Jag frågar vad de innebär och han tror att det råder andra lagar här.  Mindre skatt och längre arbetsdagar. Men också att många kambodjaner får arbete här.

Sihanoukville är förbunden med Phnom Penh via en 264 kilometer lång järnväg. Det tar 12 timmar för tåget att nå huvudstaden, men det transporteras endast gods. Inte människor. Det är den enda järnväg som finns i detta land. Efter Phnom Penh går järnvägsspåren vidare genom landet och slutar i Bangkok i Thailand. Man kan åka buss hit eller en privattaxi. Dessa är ofta överfulla, kanske av 6-8 personer med packning av olika slag.

Sihanoukville har på senare tid växt tack vare turistnäringen, då det i dess närhet finns stora sandstränder. Och det är till dessa fantastiska stränder vi är på väg!

Efter fem intensiva dagar med intryck och upplevelser av många olika slag ska vi nu bara vila och ha det gott. Vi är av resebyrån inbokade på ett mycket fint hotell/resort strax utanför staden och här är lugnt och vackert. Både Roland och jag känner att vi behöver inga fler utflykter eller upplevelser just nu. Vi vill bara vara. 

Så vi badar flera gånger om dagen i det underbara havet vid den fantastiskt vita och fina sandstranden. Vi läser, vilar, pratar, bloggar och äter och dricker gott, mycket gott. Och känner oss mycket privilegierade och tacksamma.

Varje morgon går vi en promenad på den ca 1 km långa stranden, sen badar vi och därefter äter vi frukost.

Vi bor på andra våningen i denna länga och har ett fint poolområde alldeles utanför.

Igår var det nyårsafton och då var det stor galamiddag på stranden.

Vi åt gott och lyssnade ett tag på underhållningen, men efter ett par timmar var vi nöjda och gick då tillbaka till vårt rum i den varma kvällen. Sen tog vi ett nattbad och tittade på stjärnor och vackert fyrverkeri.

Thailändska elddansare.

Här grillas räkor, krabbor, bläckfisk och hummer.

Dessertbordet

Den enda utflykt jag gjorde, förutom när vi åkte till en supermarket för att inköpa lite småmat att ha på rummet, var till Starfish café inne i Sihanoukville. Jag hade läst om det på Internet och kände att just dit ville jag åka. Jag tog en tuk-tuk fram och tillbaka. Starfish är ett café och samtidigt en biståndsorganisation. Det drivs av en svenska. Det finns en liten butik och ett café. Jag köpte en väska, drack kaffe med kanelbulle och skänkte pengar.

The Starfish Project got its name from the following parable:

A Buddhist monk was on the beach with his apprentice the day after a fierce storm. Thousands of starfish had been washed up and stranded on the shore. Stooping down, the monk carefully lifted a single creature and returned it to the sea. His young apprentice wondered aloud why his master bothered to do this when it made little difference to the mass of helpless creatures. As they walked along, the monk picked up another single starfish and replied, “It makes a difference to just this one.”

http://www.starfishcambodia.org/

Vår resa till Kambodja närmar sig sitt slut och denna gång har jag berättat om den nästan samtidigt som vi upplever den. En ganska märklig känsla!

Om några månader har Roland och jag känt varandra i 10 år! Om några dagar har vi varit gifta i ett år! Tänk vad mycket vi har gjort och upplevt på olika sätt under denna tid. Nästan ofattbart! Helt underbart!

I morgon eftermiddag åker vi till Phnom Penh och följande morgon flyger vi tillbaka Beijing. Äventyret fortsätter och vi tackar och tar emot! :)

Ps. Det är vinter här nu, kambodjanerna fryser, i alla fall på nätterna då det bara är ca 20 grader varmt! På dagarna är det 25-32 grader och i havet ca 26 grader. Bara så att ni vet. :)