Röda Khmererna

Efter en utsökt lunch denna intensiva dag i Phnom Penh gjorde vi ett par mycket berörande och förskräckande besök. För att förstå bilderna nedan kan du först påminna dig om denna del av av Kambodjas historia.

Under den andra hälften av 1970 talet styrdes Kambodja av de Röda Khmererna, ett kommunistparti och en gerillarörelse som med extremt brutala metoder försökte skapa ett nytt, kommunistiskt samhälle baserat på jordbruk. Med Pol Pot (en välutbildad man som studerat både i Sovjetunionen och Kina), som  premiärminister och presidenten Khieu Samphan i spetsen utrymdes städerna och alla tvingades att flytta för att arbeta på landsbygden. Akademiker, tjänsteman, läkare, lärare etc. fängslades och många av dem avrättades också.

Under den 4 års perioden som den så kallade samhällsomvandlingen pågick minskade Kambodjas befolkning, dåvarande 7 miljoner invånare, med en fjärdedel, på grund av svält, avrättningar och sjukdomar. Den exakta siffran för antalet som dog kommer aldrig kunna fastställas, men de flesta seriösa bedömarna uppskattar att c:a 1,7 miljoner människor dog.

När Vietnam gick in i Kambodja 1979 drev de ut Pol Pot från Phnom Penh och de andra större städerna. Väpnat motstånd av de Röda Khmererna, med stöd från Kina, pågick ända in på 1990-talet.

I juni 2003 slöts ett avtal mellan FN och den kambodjanska regeringen om den så kallade Khmer Rouge-tribunalen. Avtalet godkändes av kambodjanska nationalförsamlingen och senaten i oktober 2004. Tribunalen, EU:s domstol,  prövade Röda Khmer-ledare som anklagades för att mellan 1975 och 1979 gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och brott mot krigets lagar.  Deras ledare Pol Pot avled i början av 1998 och med honom dog då också möjligheten att döma den högsta ansvariga.

Vi åkte först till Choeung Ek, även kallad för Killing Fields efter filmen med samma namn. En minnesplats har skapats på platsen för att hedra de mer än 8000 skallar som finns bakom glasmontrarna. Fångarna satt först i fängelse i genomsnitt 2 – 4 månader där de led av svält och tortyr. Då de skulle avrättas fick de åka till Choeung Ek, som var ett förintelseläger. Hit ska c:a 17 000 fångar, även kvinnor och barn, ha skickats och blivit avrättade. Man vet inte exakt hur många som överlevde.

Våra guider berättade sina historier för oss när vi frågade. Prosperitys farföräldrar, som var skräddare, fördes bort och och dödades. Vår guide i Siem Reap, Pheara, sa att hans familj flydde till Thailand och att han själv är född där. Hans berättelse var dock något mer diffus. Det verkade som om de flydde 1980, dvs efter att Pol Pot regimen fallit. Han föräldrar är döda sa han, efter att ha reviderat sin livsberättelse, hans far blev skjuten och hans mor dog av en hjärtattack. Kanske var hans far en soldat i Pol Pots armé? Inte vet jag.

Bilderna får tala för sig själva.

Därefter åkte vi till Toul Sleng. Toul Sleng var en gymnasieskola i Phnom Penh, som under Pol Pots tid, 1975 – 1979, byggdes om till ett fängelse dit obekväma politiska fångar skickades efter att ha arresterats på order av Angkar – regeringen. Det bytte även namn till S-21.

Idag är Toul Sleng ett folkmordsmuseum där man kan se fängelset som det påträffades när vietnamisiska trupper befriade Kambodja från de Röda Khmerernas regim 1979. På väggarna i fängelset finns det tusentals fotografier på fångarna från S-21 innan de skickades till Choeung Ek.

Ca 90% av de kambodjanska konstnärerna, musikerna, författarna och skådespelarna dödades/dog under denna tid, sas det på den folkdans- och musikkonsert vi gick på senare på kvällen.