Siem Reap

Efter ett mycket intensivt och upplevelserikt drygt dygn i huvudstaden blev vi skjutsade till Siem Reap av en chaufför som kör denna sträcka fram och tillbaka, minst en gång om dagen. Bilresan tog ca 5 timmar och vi fick då möjlighet att se både små och större byar och landskapet med alla risfält, bananodlingar och palmer.

Överallt i både städer och byar mitt ibland människorna ser man sådana här ställ med flaskor av olika storlekar och sorter. I dem är det bensin. Denna bensin kommer från Thailand eller Vietnam (smuggelgods?) och är billigare än den som säljs på de ganska nya och moderna bensinmackarna.

Man får 1-3 skördar ris per år beroende på vattentillgången. Närmast floderna=mest vatten. Intilliggande  fält kan därför befinna sig alltså i olika odlingsstadier.

Utan för ganska många hus, hus som ofta såg lite bättre ut än de omgivande, satt en sådan här skylt. Det betyder att man här stöttar (och får stöd av?) just detta parti.

Mangoblomma

Mangofrukt

Bananträd - här odlar och äter man mycket, små söta bananer.

Efter vägen stannade vi och köpte kokat ris i bamburör. Riset var blandat med svarta bönor, socker och kokosmjölk och kokosolja. Smakade mycket gott. Nästan som risgrynsgröt!

Om Siem Reap

Siem Reap, i norra delen av landet, är ett mycket populärt resmål i Kambodja. Staden sjuder av liv, byggnationer pågår (ofta bekostade av kinesiska, japanska och koreanska företag), turister kommer i mängder. Staden har numera ett stort utbud av restauranger och hotell (varav flera lyxhotell), men fast staden är ett snabbt växande turistcenter och har internationella influenser bevarar folket mycket av stadens image, kultur och traditioner.

I början av 1900-talet var Siem Reap en liten by som det inte var något märkvärdigt med, trodde man. När franska upptäcktsresande kom till byn hittade de dock Angkor - det gamla khmeriska tempelområdet. Detta var ett mycket stort för Siem Reap och nästan direkt började staden att dra till sig besökare.

Under eftermiddagen tar vår nye guide, Pheara, och en chaufför med oss på ännu ett omskakande studiebesök. Vi tror att vi ska åka en båttur med en flodbåt ut till Tonlé Sap sjön, den stora sötvattenssjön. Och det gör vi, men det visar sig att vid flodmynningen ut i sjön ligger en flytande by. Här bor ca 3000 vietnameser. De kom hit som flyktingar under Vietnamkriget och vill inte flytta tillbaka. De får därför bo kvar här, som i ett reservat, och försörja sig som fiskare. Fisken de fångar får de sälja i staden. De bor i mer eller mindre enkla husbåtar, som kan flyttas beroende på vattennivån. De fattigaste bor i enkla skjul vid strandkanten eller inne bland mangroveträden i ett träskliknande område. Där finns det gott om ormar och farliga insekter. Dessa människor talar fortfarande primärt vietnamesiska och lider brist på det mesta. Många är eller blir sjuka. Det finns skolor för barnen, en kyrka och ett buddisttempel.

Det kändes svårt att njuta av floden och den stora sjön som bredde ut sig vid mynningen. Det vi mest såg var nöden bland de fattiga och tiggande människorna. Alla var nog inte lika fattiga, det syntes på husbåtarna och deras utrustning, men . . .

 En flytande vietnamesisk skola

Tonlé Sap - sydostasiens största sötvattensjö

På en flytande affär fanns dessa fångna krokodiler, ca 50 st. Förut fanns det vilda krokodiler här, men de är nu borta. Utrotade? 

Och strax intill såldes väskor och skor av krokodilskinn.

Här står vi, ganska omtumlade och blir fotade av vår guide. När vi kom i land igen frågade Pheara oss med ett leende: Did you like it? Det var svårt att svara, men till sist fick vi fram att det var intressant.

Dessa barn kommer att bli sjuka p g a vattnet, sa vår guide. 

 Vi kände behov av att göra något för dessa människor och fick då rådet att köpa en säck ris i en statlig affär. Det gjorde vi och överlämnade den sen till en kristen skola.

Ett flytande buddisttempel 

Solen går ned och är lika vacker som alltid.

Efter denna flodfärd vände vi åter till Siem Reap och tog del av några av stadens sevärdheter. Bland annat besökte vi ett tempel mitt i centrum som jag tror heter Preah Angchek. Det låg mitt emot det palats som kungen använder när han är här.

 Utanför templet kan du be om välgång för dig och de dina genom att betala en slant till dessa munkar. Du kunde också få heligt vatten här.

Eller så kan du gå till dessa siare, som strax bredvid. De kan uttala sig om din framtid och när det är som mest lyckosamt att göra vissa saker, som att resa, byta jobb, gifta sig etc. Det gör även vår guide inför viktiga beslut i livet, berättade han. Astronomi och numerologi verkar vara viktig.

Du kan också köpa fåglar av olika storlekar och sen släppa ut dem i det fria för att få dina böner hörda. 

 På många ställen i stan fanns det juldekorationer av olika slag, något som vi fann underligt i detta buddistiska land. Men den kommersiella och till vissa delar vackra delar av julen verkar ha spridit sig över världen.

Ingången till templet och de gudar som tillbads där.

Om ni inte har förstått det än så vill jag säga att vid det här laget var vi alldeles utmattade och det var med viss möda vi intog den fantastiska buffén med traditionell musikunderhållning senare på kvällen tillsammans med ca 1000 andra turister. Vilket lyxproblem! Men som jag skrev i början - denna resa innehåller så oerhört många kontraster och upplevelser.