Hög tröskel

Hög tröskel vid ingången till gammalt kinesiskt hus.

I Kina har de gamla husen en mycket hög tröskel, efter vad jag har hört beror det på att det skulle göra det svårt/omöjligt för de onda andarna att ta sig in. Ingångarna vaktas också ofta av två lejonstatyer, ett kvinnligt och ett manligt lejon. Just nu känns det som om jag står vid vid en sådan hög tröskel och inte kommer över den - eller in i huset.

Kanske är jag nu vid den punkt där många av våra invandrare i Sverige hamnar förr eller senare. Det vill säga då när det nya landet/kulturen känns för främmande och komplicerat för att förstå och ta in, trots att man verkligen försöker allt vad man kan. 

Just nu är jag trött på Kina, på att försöka förstå och bli delaktig i detta stora och komplicerade land. Det känns som om jag inte kan komma under ytan och ta in det som finns därunder. Jag vet inte hur jag skall göra. Språket är så svårt, traditionerna så annorlunda och Beijing alldeles för stort och krävande.

Längtar hem och efter det hemvana och det i mina ögon enkla och naturliga. Längtar efter nära och kära och efter skogarna och sjöarna och efter det som inte kräver så mycket av mig. Kanske är det helt naturligt efter ett år i ett land långt borta, kanske är det jag som inte längre orkar vara "gäst och annorlunda". Vad det än beror på så funderar jag mycket på vad det är som gör att jag känner som jag gör.

Människorna här är som människor över allt. De har drömmar och förhoppningar. De sliter och arbetar. De vill bli accepterade och respekterade så som de är. Det finns mer som förenar oss än vad som skiljer oss år. Ändå så annorlunda. Tycker jag idag. Undrar vad jag kommer att tänka och tycka om ett år?

I förra veckan fick Roland frågan från sin närmaste chef om hur han/vi tänker om ett eventuellt tredje år i Kina. Han svarade så som vi hade talat om och bestämt att två år kommer att vara alldeles tillräckligt. Kommer vi att ångra oss om ett år när det är dags att åka hem? Det går inte att veta idag, men jag hoppas att vi kommer att vara nöjda med vårt beslut. Allt har sin tid - eller?

Teawalk

Att dricka te i Kina är mycket vanligt och en viktig del av kulturen. För att lära mig lite mer om detta deltog jag idag i en sk Teawalk. Vi var fyra svenska kvinnor och en tysk globetrotter som under fem timmar smakade på olika tesorter och lärde oss mer om teer och teodling i Kina. 

Överallt ser man här tedrickande kineser. Många bär med sig en termos eller plastbägare/stor mugg med te i. Det gäller både män och kvinnor på gatan, taxi- och busschaufförer och expediter i olika affärer med flera.

Idag träffades vi vid en stor temarknad i sydvästra Beijing och gick sedan under ledning av en kunnig guide runt i olika teaffärer och provsmakade olika sorters teer. Det finns inte bara en sorts grönt te utan massor. De har alla olika namn och smakar (lite) olika beroende både på var de har odlats, när de är skördade och vilket väder som rådde då, hur de är efterbehandlade och hur länge de har lagrats. En hel vetenskap alltså! 

Från början användes te i medicinskt syfte, men idag är det oftast en dryck som dricks mest hela tiden, därför att det anses vara nyttigt och hälsobringade i största allmänhet. Kineserna själva väljer olika sorters te vid olika tillfällen beroende på årstid och hälsotillstånd.

Jag har hört och lärt om te vid flera tillfällen under det gångna året och ibland tänker jag att allt det som sägs måste vara en blandning av vetenskap, erfarenhet, allmän folktro och goda förhoppningar. 

Först några allmänna punkter om te och teodling i Kina som jag hörde idag:

• Te odlas mest i södra Kina
• Allt te kommer ursprungligen från samma sorts teväxt, men under århundradenas gång har olika varianter odlats fram
• Te får olika karaktär och smak beroende var det är odlat, på vilket berg, hur högt upp (kan odals upp till 1500 m ö h) och beroende på andra växter i dess närhet
• Te skördas i flera omgångar per år, men den första skörden anses vara den bästa
• Tebuskarna lever olika länge, allt mellan 7 och 1000 år!
• Te kan lagras och blir ofta bättre och nyttigare ju längre det lagras
• Använder man te för att bota en åkomma ska det bryggas starkare än om man dricker det för det allmänna välbefinnandet
• Man kan använda/brygga samma te i flera omgångar, men helst inte under längre tid än en dag
• Te som vuxit högt upp på ett berg och är skördat tidigt på året är oftast obesprutat, men man kan aldrig vara helt säker. I Kina använder man många besprutningsmedel, vilket lett till att jorden på många ställen är mycket förorenad. Nyttigt med te, eller?

Vi besökte flera olika, små te butiker och fick vara med om lika många teceremonier.  Vi började här och smakade på vitt te. Det är ett te som är anses vara mycket "naturligt" då det är soltorkat och inte efterbehandlat, dvs jäst. Detta te mår bra av att lagras länge.

Här ser ni vår duktiga och trevliga guide som visar oss hur vi ska hålla i den lilla tekoppen. Ett sätt för kvinnor och ett för män.

Beroende på hur lång tid teet har lagrats för det olika färg. Det vi kallar för svart te i västvärlden kallas här för rött te. Att det heter svart te hos oss beror helt enkelt på att det hann att åldras under de långa båttransporterna till Europa och då mörkande!

Jasminte, rullat till små bollar - Dragon balls - det är grönt te som är smaksatt med jasminblommor.

Många frågor och diskussioner under dagens gång. Och mycket tedrickande och flera toalettbesök!

 

En hel del av arbetet görs för hand. Denne unge man rensar te, blad för blad, så att alla stickor och grenar tas bort. Det är inte konstigt att fint te är dyrt, även här i Kina!

Här paketeras teet i små påsar.

Dags att provsmaka Wu-long Tea, kallas hos oss för Olong te - enligt vår guide pga av språkproblem, dvs västerlänningarna kunde inte uppfatta det rätta uttalet!

Här ser ni stora stenar som är bearbetade och används som underlag vid teceremonier. På dessa brygger man teet och kan då blaska och slaska så mycket man vill.

Te i vackra burkar och en liten tv där under. Dagarna blir nog långa för försäljarna i tebutikerna.

Varje teförsäljare har sitt eget tebord och på detta finns, förutom tekannan och kopparna,  småTea Pets av olika slag. Det är små figurer som vårdas ömt. Kanske ger de lycka och framgång?

Te i parti och minut och i olika sorters förpackningar.

Grönt te är te som inte fått jäsa alls. Det är näringsrikt, men inte så bra för ömtåliga magar. Ska inte drickas på kvällen. Vill man dricka te för att sova gott bör det vara te som lagrats länge ( minst 3-5 år).

Butik efter butik i hus efter hus - så ser det ut på en temarknad i Beijing!

Trött teförsäljerska  bland vackra teförpackningar. Förpackningsindustrin lever gott i Kina och visst är det vackert, men . . .

Tillbehör av olika slag, bl a små teapets.

Överallt lådor med te, detta är norra Kinas största temarknad!

När jag åkte dit fick jag åka med goda vänner med egen bil och chaufför - det är långt från mig till sydvästra delen av Beijing där temarknaden ligger. När vi åkte hem var vi en för många och jag tog mig hem på egen hand. Dvs jag försökte - det tog mig nästan 2,5 timmar innan jag hittat rätt buss och tunnelbana. Så stor är denna stad! Visst kom jag lite fel också, men hem kom jag i alla fall till slut.

Som avslutning på denna berättelse vill jag visa vad jag såg när jag i morse stod och väntade på mina vänner. Jag såg denna äldre kvinna som skrev vackra, kinesiska tecken på stenplattorna utanför Chaoyang Parks ingång. Hon skriver med en stor pensel och med vatten. Tecknen torkar och försvinner relativt snabbt, men hon fortsätter att skriva. Jag har sett detta förut i olika parker och tycker att det är mycket meditativt och vackert.

Smått och gott

Jakob med vänner har återvänt till Sverige med fullpackade väskor och Roland jobbar som vanligt i Zhangjiakou och jag fyller dagarna med olika aktiviteter. Här finns alltid mycket att göra och lära när man vill och orkar. På tisdagarna spelar jag ofta mahjong, men denna vecka har jag även prövat på golf.

Jag har fyllt år och då fick jag denna fina bild på Simon och Johannes som grattade sin mormor. Bland de första helt tydliga ord som Simon (2 år) sa var: mormor flygplan. Och det får väl vilket mormors hjärta som helst att smälta! :) 

Jakob med vänner hade inköpt denna söta lilla tårta och det gjorde  mig också glad. Vi delade den och det blev precis fyra bitar. En till oss var! Glad blev jag även för alla andra hälsningar som nådde mig via sms, Facebook, Skype och mail!

När Roland kom hem till helgen firade vi både min födelsedag och våra 10 år tillsammans. 10 mycket fina år! Det gjorde vi bl a på vår balkong där vi njöt av kvällsvärmen, gott vin och utsikten över en lysande stad.

Under denna vecka har jag prövat på att spela golf med några goda vänner, bla med Katarina och Kersti som ni ser på bilden ovan.  Det finns en 9-hålsbana vid Chaoyang Park där vi bor. Spelat betyder här att jag tränat utslag och det gick både si och så!

Jag fick skavsår i händerna! Så nu har jag inköpt ett par golfhandskar. Det kan ju hända att jag prövar igen. Vem vet? :)

Staden är åter grön och fylld av vackra blommor. Idag såg jag att rosorna är på väg att slå ut. I den mindre parken söder om vårt hus, Hong Ling Jin park, är det fullt av människor. Det är härligt att ta en kvällspromenad där bland dansande, sjungande, spelande, tränande och promenerande människor i mängd. Stämningen är så go och människorna verkar vara glada och avslappnade.

Majvärme i Beijing

Med risk för upprepning av tidigare inlägg berättar jag nu om värme, sol, gäster och ny murvandring. Även livet här har sina rutiner och nu när vi har bott här i ett år så är det klart att vi då och då återkommer till samma platser och händelser.

Idag är det 30 grader varmt och tyvärr är luftvärdet dåligt. Undrar hur våra gäster har det ute på stan just nu? Svettigt antar jag. Våra aprilgäster hade det inte så varmt, snarast lite småruggigt många dagar. Men nu i maj blev det hastigt full sommar.

Roland har återvänt till ZJK efter en dryg veckas ledighet och har idag sänt mig ett uppmuntrande mail angående Volvos situation i Kina. Kanske går det riktigt bra? Vi får väl snart höra mer om detta antar jag.

I Chaoyang park har folklivet ökat avsevärt under de senaste två veckorna och här är nu fullt av människor, drakar, båtar och tält.

Utsikt från vår balkong ner på gården där det nu myllrar av barn på lekplasten!

Vi har njutit av sol och värme på vår balkong och på altanen utanför vårt gym. Snart är det för varmt att vara där.

Nu när vi har Jakob, Josef och Daniel här besöker vi på nytt några av våra favoritställen.

Utsikt från Atmosphere bar över denna myllrande och många gånger förbryllande storstad.

Josef, Daniel och Jakob på The Place med världens största (?) LCD-skärm.

Vi har även gjort en vandring på Kinesiska muren tillsammans med killarna. Denna gång till Big Camp Plate Great Wall, over Beijing’s border and into the hills of Hebei Province med Beijing Hikers. Högt upp bland bergen! Vackert, härligt och varmt! Blommande persiko- och äppelträd så långt ögat når. Underbart att komma bort från stadens ljud och stress.

När vi kom hem igen var vi trötta och möra och glada och i väntan på de hembeställda pizzorna gjorde vi som nästan alla gör nuförtiden - sjönk ner framför våra datorer, telefoner och Ipads!

Majgäster och Kinapolitik

Vi har fått gäster igen från Sverige. Denna gång är det Rolands äldste son Jakob med två vänner, Daniel och Josef, som är här. Roligt!

Vi har hunnit med flera fina turer runt om i stan och i morse gick vi den härliga rundan i Hong Ling Jin park och gladde oss åt det intensiva folklivet där. Roland och Josef är nu på väg till glasögonmarknaden. Roland för att hämta de glasögon han beställde för en vecka sedan och Josef för att beställa ett par eller två.

Trötta gossar tar en fikapaus utanför Drumtower.

Senare idag ska Roland och gossarna på akrobatikshow och sen ska vi alla ses på Atmosphere bar. Den ligger på 80:e våningen och jag har berättat om den tidigare. I morgon väntar en tuff och spännande murvandring högt uppe bland bergen. Undrar vem som kroknar först? Det blir nog jag . . .

Musik, sång, dans, drakflygning, pingis . . . - ja, på lördag förmiddagarna är det verkligen full aktivitet i parken.

När vi har gäster som frågar och undrar om livet i Kina funderar man mer på allt som är och sker. Vad vet och förstår vi egentligen? Vad händer på djupet i detta mångfasetterade samhälle? Många förändringar pågår hela tiden och nytt och gammalt blandas på ett sätt som för kan vara svårt att uppfatta och förstå, särskilt för oss västerlänningar, men säkert för ganska många kineser också. Det går ju så fort . . .

Läser just nu en bok som sätter ord på detta:

Kina med tio ord av Yu Hua (Natur och kultur, 2013)

"Gapet mellan Kina under kulturevolutionen och Kina idag är ungefär lika stort som gapet mellan medeltidens och dagens Europa. En västerlänning skulle vara tvungen att ha levt i fyrahundra år för att ha upplevt dessa bägge tidsåldrar, men vi kineser har varit med om dem bägge på bara fyrtio år. När man tar de oerhörda förändringar som inträffar underloppet av fyrahundra år och krymper tidsförloppet till en tiondel uppstår unika situationer."

Det är också svårt för oss att ta del av nyheter angående pågående politiska förändringar genom att lyssna på nyheterna här, men så här skrev Ola Wong i Svd häromdagen:

PEKING 

Ola Wong SvD 131503

"De senaste månaderna har slagorden ”kinesiska drömmen” och ”Förverkliga den stora fuxing, renässansen, för den kinesiska nationen” synts i alla möjliga sammanhang i Kina. Det ser ut att bli den ideologiska doktrinen för den nya ledarduon president Xi Jinping och premiärminister Li Keqiang, som förväntas sitta till kommunistpartiets kongress 2022.

Som brukligt i kinesisk politik är sloganen så fluffig och otydlig att den kan motivera i stort sett vad som helst. Men partitidningen Folkets dagblad uttyder det som att landet har välstånd, nationen återvitaliserats och lycka för folket. ”Välstånd” betyder att BNP-tillväxt fortfarande är huvudfokus. Ett konkret mål är att fördubbla medelinkomsten till år 2020 jämfört med 2010 års nivå och att bygga en kinesisk version av folkhemmet: xiaokang shehui, en nation av medelhögt välstånd.

Allt ska vara klart till partiets 100-årsdag år 2021.

”Lycka” betyder att vanliga kineser ska kunna förverkliga sina drömmar och ha ett bra liv: trygghetssystem och renare miljö.

”Återvitalisering” innebär att partiet vill rensa ut den utbredda cynismen bland folk genom att bygga en stark nationell anda.

”Kinesiska medborgare ska inse att deras personliga öde är nära länkat med nationens”.

En sak den ”kinesiska drömmen” inte betyder är demokrati. Budskapet är starkt nationalistiskt och revanschistiskt för ”100 år av nationell förödmjukelse” av utlänningar, som började med förlusten mot britterna i Opiumkriget för över 170 år sedan."

Ja, mycket är i görningen, vad som kommer att hända får vi se. Vi lever alla i en föränderlig tid!

Tianjin - "Lilla Shanghai"

Igår tog vi snabbtåget till kust- och hamnstaden Tianjin, ca 8 mil sydost om Beijing. Det går fort, 50 minuter på ditvägen, då tåget gjorde ett mellanstopp, och 35 minuter på hemvägen. Vi är imponerade (igen) - stationerna, logistiken, punktligheten, komforten på tågen - det här är de bra på i Kina! Och då ska ni komma ihåg att här är det nästan alltid massor av människor i rörelse.

Solen sken och vi hade en härlig dag i denna vackra stad, där nytt och gammalt finns sida vid sida i en mycket fin blandning. Tianjin växer snabbt och gör det på ett mycket genomtänkt sätt, efter vad vi såg och har hört. Trots att staden är stor finns här inte samma trängsel och tempo som i t ex Beijing.

Tianjin (ca 10 milj inv), även känd som Tientsin, gränsar till Peking och provinsen Hebei. Det är Kinas fjärde största stad och lyder direkt under den kinesiska centralregeringen. Staden är Pekings viktigaste hamn.

Staden grundades redan ca 500 f Kr och var då en viktig marknadsplats, men fick sin stora betydelse under 1400-talet, då den dåvarande kejsaren döpte om staden till Tianjin, vilket fritt översatt betyder "kejsarens vadställe". Detta syftar på det faktum att kejsaren måste korsa floden Hai He på väg till huvudstaden Peking.

 Staden har fått sitt smeknamn, Lilla Shanghai, då det 1858 slöts en rad fördrag mellan Qing och fyra västerländska makter. Efter kriget blev staden en fördragshamn och åtta länder öppnade koncessioner utanför den muromgärdade kinesiska staden på ömse sidor om Hai He. 1870 hamnade staden åter i fokus då ett antal franska missionärer och kinesiska kristna mördades i den så kallade "Tientsin-massakern", vilken ledde till hot om militär intervention från Frankrike.

De utländska koncessionerna bidrog till stadens snabba utveckling och många kineser tog sin tillflykt till koncessionerna i tid av politisk oro. Till exempel bodde de före detta kejsaren Puyi en tid i den japanska koncessionen efter det att han jagats ut ur den Förbjudna staden 1924.  De utländska koncessionerna försvann stegvis under 1900-talet och de sista försvann i samband med Japans nederlag i det andra sino-japanska kriget 1945.

Följ med på en rundtur i denna historiskt viktiga, dynamiska och vackra stad!

Tågstationen ligger mitt i centrum och när vi klev ut möttes vi av fina vyer direkt.
Floden Hai He flyter genom staden och stadens centrum breder ut sig på ömse sidor.

Det är ovanligt med klockor i Kina, dvs i den offentliga miljön, men här finns det många. Ett minne från de västerländska gästerna? Denna klocka som ligger mitt i centrum har dessutom ett vackert klockspel varje hel timma.

Vi tog en sightseeingtur på floden som tog oss till/under 8 vackra broar av olika åldrar och stilar. Vi gjorde tre stopp efter vägen, för att gå iland och titta på sevärdheter.

Storbritannien och Frankrike byggde de flesta bankerna, skolorna och kyrkorna, följda av Japan, Tyskland, Österrike-Ungern och Ryssland. Spåren efter dem är många och välbevarade.

På en av alla de vackra broarna finns detta jättehjul. Om man tar sig en tur får man säkert en fantastisk utsikt över staden - men det hann vi tyvärr inte göra!

Staden är fyllda av minnen från den tid då olika västerländska länder satte sina spår här. Ett av stoppen under vår båttur tog oss till denna plats, The Italian customs area. Vad som sedan har med Italien att göra är en smula ovisst. Men kanske är det som när vi pratar om Kina och det som är kinesiskt. Vi glömmer - kan inte ta in - att det är jätteland som innehåller många olika regioner och traditioner.

Nästa stopp på båtturen tog oss till Dabei temple. Ett stort buddhistiskt tempel, som ligger mitt bland många moderna, stora byggnader och ljuden från olika byggarbetsplaster omgav oss. Vi fick några rökelsepinnar av guiden och tände dem i rökelsekaret utanför ett av templen och sände en varm tanke till alla våra barn.

Det fanns gott om små Buddhastatyer runt om i området och de gjorde alla olika, glada tecken och miner.

Utanför templet fanns en stor marknad där man kunde köpa rökelse och andra buddhistiska attribut. Här finns också många framtidssiare - spåmän - rådgivare, som ville ge oss goda råd. Vi tackade nej, kanske dumt?

Det tredje stoppet var vid Ancient Culture Street och jag antar att det kan jämföras med Gamla stan i Stockholm, Skansen och andra hembygdsgårdar. Kina förändras och moderniseras mycket fort, så därför är det viktigt att skapa och bevara gamla miljöer. Det var mest kinesiska turister i Tianjin och även på denna gata. Kineser som behöver få en inblick i "hur det var förr i tiden".

Efter detta stopp lämnade vi båten och gick våra egna vägar. På ett ställe efter floden finns en vacker relief som berättade om livet före moderniseringen. Då var det full fart här också!

Eftersom jag är intresserad av arkitektur och av mötet mellan nytt och gammalt kommer nu fler bilder av olika stadsmiljöer. Jag tycker att de har gjort det bra i Tianjin! Nytt och gammalt kan mötas på ett kreativt och vackert sätt!

Tänk att jobba här! I en byggkran på ett blivande höghus/skyskrapa med minst 40 våningar!

Skyline i Tianjin i skymningen, nya höga hus i möte med gamla.

.